Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lust till egna efterforskningar böra vika, s& snart det heter: »Rom
har talat; saken är afgjordl» Inom alla katolska länder satte sig
romanismens vapendragare i rörelse för att redan på förhand hos
massorna inskärpa nödvändigheten af ett förtroendefullt lyssnande till det
blifvande konciliets domslut öfver samtidens religiösa splittringar.
Yttersta grunden till dessa splittringar anse de påfligt rättrogne böra
sökas i den vidtutgrenade riktning inom det moderna kulturlifvet,
öfver hvilken Pius IX uttalat forkastelsedomen i sin ryktbara encyklika
af d. 8 Dec. 1864, der han under den gemensamma benämningen
»naturalismen» fördömer alla de villomeningar, hvilka gå ut på
inskränkandet af kyrkans herravälde öfver individerna och folken. Den
en-cyklikan åtföljande katalogen (Syllabus) meddelade en detaljerad
förteckning öfver dessa nutida kätterier, 80 till antalet, grupperande sig
i 10 hufvudafdelningar: absolut rationalism, moderat rationalism,
in-differentism, socialism samt »hemliga föreningar och bibelsällskaper»,
irrlärorna rörande kyrkan, staten, moralen, äktenskapet, rörande
påf-vens veridsliga magt samt slutligen: den moderna liberalismens
villfarelser. Dessa sistnämnda villfarelser, hvilka i sjelfva verket i sig
innefatta alla de öfriga, bestå uti yrkandet, att .påfven kan och bör
försona sig med det s. k. framåtskridandet, folkfriheten och den
verlds-liga bildningen. För att nu bringa sitt fridsstiftande värf till ett
lyckligt slut, kommer kyrkomötet att med förnyad kraft sätta yxan
till roten på det »otrons» giftträd, utan hvars fällande tryggheten och
lugnet ej kunna återskänkas det upprörda samhället. Genom tre
dekreter skall mötet, enligt hvad de invigde redan veta att förtälja, på
nytt upptaga striden mot tidens omstörtningslusta. Afsigten är
nämligen att l:o stadfästa och ytterligare skärpa encyklikans fördömelse
öfver de ofvannämnde kätterska meningarne; 2:o upphöja läran om
påfvens personliga ofelbarhet till rang af kyrklig dogtn *); 3:o
förtydliga och till hela dess innehåll bekräfta den af Bonifacius VIII
utfärdade bullan Unam sanctam, för att dymedelst fastställa såsom
kyrklig lag »kyrkans» — d. v. s. enligt ultrakatolskt språkbruk:
påfvens och de hans fingervisningar åtlydande biskoparnes — oinskränkta
herravälde öfver staten. Lögnens brännmärkande, sanningsnormens 1
1) Man betviflade till en början, att Pina IX verkligen umgicks med den djerfva
planen att pl påfvemagtens innehafvare såsom enskild person öfverflytta den ofelbarhet, som
hittills ansetts tillkomma honom endast i och genom hans ställning till kyrkan, såsom «
högste uttolkaren af hennes på de ekumeniska mötena formulerade åsigter. Helt nyligen
har imellertid kardinal Antonelli på tillfrågan af ett bland de utländske sändebuden i
Rom förklarat, att konciliet otvifvelaktigt komme att proklamera den ifrågavarande
ofelbar-hetsteorien såsom en kyrklig trossats, hvars förnekande medförde uteslutandet ur kyrkans
gemenskap. Tidsomständigheterna, tillade kardinalen, hadc gjort detta steg till en
nödvändighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
