Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först och främst är genom de anförda ordalagen i fördraget
religionsfriheten grundsatsenligt utesluten. Kyrkans rättigheter enligt
»de kanoniska lagarne», betyder på Koms tungomål helt enkelt
rättigheten att icke jemte sig behöfva tåla något annat religiöst samfund.
Och 4å kyrkan i sin oförfalskade lära eger den enda dugliga
slagrutan för sanningens uppdagande, så är det hon, hennes tjenare, som
böra vara de styrande, äfven i verldsliga angelägenheter.
Undervisningens handhafvande tillkommer i främsta rummet kyrkan. Var det
ej till sina apostoliska sändebud, sedermera vordne kyrkoföreståndare
och biskopar, Kristus riktade uppmaningen: »gån ut i hela verlden
och lären allt folk!» Till åtlydnad af denna befallning böra biskoparne
noga vaka öfver halten af de läror, som i skolorna meddelas, samt
göra sig förvissade om att lärarnes rättrogenhet är höjd öfver allt
tvifvel. Historien, kemien, geologien, logiken — all forskning och
vetenskap har att rätta sig efter bekännelseskrifterna och den kyrkliga
dogmen öfverhufvud. Detta gäller för den högre undervisningen ej
mindre än för den lägre. »Kejsarens önskan är», heter det i en
af de tilläggsartiklar, som åtfölja konkordatet, »att gudsfruktan må
blomstra vid universiteten. Han bestrider ej, att vetenskapen medfört
stora välsignelser, men deras verkan har förlamats genom otaliga
villfarelser, i synnerhet sedan det 18:de århundradet, och det är derföre
nödvändigt för samfundet, att sanningens ljus skingrar det rådande
mörkret.» Bäst uppnås detta derigenom, att biskoparne sättas i
spetsen för landets högskolor för att tillse det föreläsningame hällas i
öfverensstämmelse med ortodoxiens anda. En obegränsad tryckfrihet
skulle för kyrkan medföra alltför stora vådor; biskopame ega derföre
den vidsträcktaste befogenhet att genom censuren förekomma det skrifna
ordets missbruk. Derimot upphäfves det kejserliga placet: statsmagtens
samtycke är ej längre af nöden för att påfliga skrifvelser må inom
landet offentliggöras. För kejsaren återstår, i följd af konkordatet,
nästan ingen annan roll än den att underdånigt ställa sig de påfliga
bullorna till efterrättelse; vissheten om rik belöning i en annan verld
bör underlätta hans kall som kyrkans lydige tjenare på jorden.
Rättrogenhetens framgång inom Österrike har således deretädes
föranledt uppkomsten af ett fullständigt utbildadt strypningssystem
inom kulturlifvets alla områden. Konkordatet hvilar på absolutismens
princip; derföre verkar det förstenande på kyrkans inre lif, medan
det utåttill står i strid med ett konstitutionelt statsskick och med alla
sannt liberala sträfvanden. Österrike under »bekännelsetrohetens»
träl-domsok kan tjena som varnande exempel äfven för de protestantiska
nationer, der fåkunnige väktare för stat och kyrka, anstuckne af den
gamla »furor theologicus», bittida och sent ropa ut öfver landet, att
vilkoret för samhällets andliga helsa och välgång är »renlärighet»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
