Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundraden för att åter räta upp sig, och det finnes nationer, som
sannolikt aldrig skola lyckas återvinna sin fordna styrka.»
Till antalet af dessa nationer synas imellertid de inom den
österrikiska kejsarestaten ej kunna hänföras. Jesuitismens förhoppningar
om att genom »lärans» besvärjelseformler lyckas tämja de stridiga
nationaliteterna hafva blifvit snöpligen gäckade. Hvarken den hlinda
tron eller den viljelösa undergifvenheten tyckas komma att trifvas
på de håll, der man så gerna sett dem rotfastade. Ungrame hafva
ihärdigt vägrat underkasta sig konkordatet, alldenstund detsamma ej
blifvit godkändt af den ungerska riksdagen; i monarkiens öfriga länder
är missnöjet allmänt och högljudt och har gifvit anledning till en
anti-katolsk rörelse öfver hela landet» hvars påtryckning blifvit så
stark, att den nuvarande österrikiska regeringen visat sig betänkt på
en genomgripande revision af den ingångna öfverenskommelsen.
För-gäfves protesterar man från Vatikanen; folket känner, att konkordatet
är ett uttryck för Österrikes forntid, hvilken politiskt blifvit besegrad
vid Solferino och Sadowa, och väntar sin räddning af det nationella
parti vid riksdagen, hvars mot ultrakatolicismen riktade tillbakaslag
måhända skall alldeles krossa statskyrkoväldet inom en af Europas
mägtigaste stater.
Stormlöpningen mot detta välde i Spanien, Italien och Österrike
har, såsom vi funnit, närmast föranledts af nämnde länders ännu ej
öfverståndna politiska brytningar. Att dylika brytningar, der de gå
mera på djupet, ovilkorligen måste framkalla en liknande oro, ett
uppvaknande till nytt lif äfven inom det kyrkliga området, ligger i
sakens natur. I hvarje politisk stridighet är det fråga om rätten; ett
folk, som reser sig mot förtrycket, vare sig det inre eller det utifrån
pålagda, kämpar för sin rätt att vara till såsom fritt verksam
kollektivpersonlighet, utåt häfdande sin oberoende ställning bland nationerna,
inåt utgörande ett helt af sjelfständiga, likaberättigade personligheter.
Men rättsangelägenheterna, behandlade i hela sin omfattning, röja sitt
väsentliga sammanhang med sedligheten och religionen. Det visar sig,
att de nya former för rättssamhället eller staten, vår tids politiska
reformarbete söker utbilda på nationalitetsprincipens och demokratiens
grundval, icke kunna påräkna varaktigt bestånd, så länge det religiösa
samhället, kyrkan, står fast i den ställning, hon af ålder intagit.
Mellan folkfrihetens målsmän och den kyrkliga ortodoxiens blir
sammanstötningen förr eller senare en nödvändighet. Hvarföre? Derföre
att kyrkan, fasthållande sitt från medeltiden ärfda åskådningssätt och
sina med detta öfverensstämmande yrkanden och anspråk, i våra
dagar representerar — dristigare än någon frihetsfientlig magt
inom staten — den allmänna, obeslöjade reaktionen. Detta
deri-genom, att hon, i motsats till vår tids betonande af personlighe-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
