Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lutherska kyrkan i längden kunna undgå att stämplas som affällingar
från den sannt protestantiska ståndpunkten, lika litet har det lyckats
de ultramontane påfveförgudarne att blifva något mera än ett parti
inom katolicismen. Imellertid är just detta parti för närvarande i
besittning af en ingalunda obetydlig magt, hvilken, derest ban ej i
tid bräckes, kan blifva fruktansvärd nog för frihetens och bildningens
intressen.
Hvilka äro nämligen denna vanslägtade kyrklighets egentliga syften,
och af hvad art de faror, som göra de konfessionalistiskt-ultramontana
riktningarnes bekämpande till en tvingande nödvändighet? Ett svar
på denna fråga har Victor Hugo med eldskrift inristat i tidehvarfvets
minnesbok, då han — i nationalförsamlingen d. 15 Jan. 1850 —
uppträdde mot förslaget till ny »undervisningslag» med sitt ryktbara tal
»om undervisningens frihet». Hans ord voro följande:
»Jag vill undervisningens frihet, men under statens uppsigt och
utan inblandning från biskoparnes sida. Jag vill, med andra ord, den
gamla, helsosamma skiljsmessan mellan kyrka och stat, och detta i
kyrkans eget intresse, såväl som i statens. Man svarar oss visserligen:
J utestängen presterskapet från öfvervakandet af undervisningen: J
viljen alltså icke mera veta utaf någon religiös undervisning. Men
jag vill uttrycka mig tydligare, på det att ingen må kunna, missförstå
mig. Långtifrån att vilja undanrödja den ifrågavarande
undervisningen, förklarar jag fastmera, att densamma, enligt min öfvertygelse, just
för närvarande är nödvändigare än någonsin; men härmed menar jag
den sannt religiösa undervisningen, icke den, som utgår från ett parti,
hvilket skiljt sina sträfvanden från nationens! Jag vill en uppriktig,
verklig, icke en hycklande religionsundervisning; icke en sådan, som,
under en antagen mask, fullföljer helt andra syften.
Derföre förkastar jag det oss förelagda lagförslaget. Jag vänder
mig till det kyrkliga partiet och säger till det: denna lag är Eder
lag! Och, rent ut sagdt: jag tror Eder icke. Att undervisa är: att
uppbygga. Men jag har intet förtroende till det, som J uppbyggen. —
Jag vill icke anförtro Eder ungdomens undervisning, barnens själar,
det nya slägtets andliga utbildning, d. v..s. Frankrikes framtid. Jag
vill det icke, derföre att — anförtro Eder den — det vore att
pris-gifva den åt Eder!
Eder lag säger ett och menar ett annat. Det är en träldomens
tanke, som försöker tala frihetens språk. Derföre vill jag ej veta
utaf den. — Men så gören J alltid. Så ofta J smiden en boja, sägen
J: detta är en frihet! Så ofta J upprättat en proskriptionslista, sägen
J: se här en amnesti!
Ja, vi känna hvarandra! Vi känna detta »andliga» parti! Det är
ett gammalt parti, som redan räknar en mängd tjenstår. Det är
detta parti, som håller vakt vid ortodoxiens portar. Åt sanningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
