Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sina särskilda arbeten sammanfört ett rikt ocb pålitligt material;
men en verklig konsthistorisk och kritisk behandling, så väl af hvad
han samlat, som af det som ännu är oundersökt, återstår att utföra.
Innan dock denna kan företagas, måste ett tillräckligt antal
upprit-ningar af enskilda planer, ornament och byggnadsdétaljer insamlas: ty
^ Brunti eljest utmärkta och strängt vetenskapliga beskrifningar kunna
likväl ej ersätta bristen på noggranna teckningar eller egen åskådning.
Och särdeles känbar är denna brist i hans senaste arbete, Gotlands
konsthistoria, hvilket landskaps högst märkliga arkitekturutveckling
omöjligt kan fullt klart fattas utan talrika jemnförande afbildningar.
På Gotland bör äfven för framtiden uppmärksamheten i synnerhet
riktas, emedan denna ö företer de flesta och bäst bibehållna profven
på den romanska och öfvergångs-stilens blomstring i Sverige och på
den omgestaltning dessa undergått i följd af det svenska konstsinnets
inflytande1). På Sveriges fastland och i Finland ha med få undantag
de romanska egendomligheterna hos kyrkorna utplånats genom ständiga
senare förändringar och utvidgningar, och endast enskilda partin samt
vissa grunddrag i anläggning och utförande vittna ännu om desamma.
Det vackraste minnet af romansk konst i Skandinavien, Lunds
domkyrka, åt hvilken Brunius egnat en ypperlig, på grundliga
arkivforskningar stödd, beskrifning, tillhör nämligen icke den svenska, utan den
danska konstens historia, liksom alla äldre byggnadsminnesmärken i
de forna danska landskapen. För öfrigt böra alla möjligen qvarvarande
enskilda lemningar af den romanska byggnadsstilen i Sverige noggrannt
uppsökas och granskas, hvilket hittills ej skett.
Det öfvervägande antalet svenska medeltidskyrkor tillhör den
gotiska stilen. Äfven i afseende på denna kan det mesta sägas vara
ogjordt, så länge ej jemnförande vidsträckta undersökningar företagits
rörande byggnadsverkens frändskap till hvarandra och den ordning, i
hvilken de tillkommit. Här gäller det i än högre grad än förut att
ha ett skarpt öga fäst på formernas egendomligheter och skilja nyare
tillsatser från de ursprungliga byggnadsdelame. Professor Brunius är
i detta afseende efterdömlig, så snart det är fråga om granskningen af
ett enskildt konstverk, och han kan sålunda anses ha undangjort högst
betydligt af det förelöpande arbetet, hvaremot han synes mindre
tillfredsställande, när det rör den egentliga komparativa kritiken och den
konsthistoriska öfverblicken. Hans utredning af våra förnämsta dom-
1) Till och med utom Sverige har öns arkitektoniska betydelse bemärkts. Så äga vi
bland annat en förträfflig, af planscher åtföljd monografi öfver Helge Ands-kyrkan i Visby
af professor Höyen, Bamme man, som numera äfven är själen i det utmärkta och för
vårt land efterföljansvärda verket: Danske Mindesmærket’. Heft. 1—10. Kjöbenh. 1860 —
68. fol. med 30 tabeller; så äfven en nppsats af J. W. Clark: On the churches in the
istand of Gottland i The ecclesiologist 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
