Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var liktydig med en kejserlig befallning. Och detta gällde lika väl
undervisningsväsendet som rättskipningen och till och med
krigsministerens heliga omräde. Kejsarens motvilja för allt utländskt stegrades
till det otroliga. Unga förnäma män, som händelsevis gjort sina
studier utrikes, bemöttes med förakt af kejsaren personligen. Alla trängde
sig derföre till militärens leder och den civila tjenstemannabanan;
endast de gåfvo personligt anseende. Högre vetande beleddes och
studenternas antal vid universitetema begränsades till ett visst maximum:
300 vid hvarje af det ofantliga rikets 6 universitet. Af kejsaren sjelf
fastställda »kurser» utgjorde rättesnöret för studierna o. s. v.
Som en tung förtrollning, så hvilsule på allas sinnen bäfvan för
en ogillande blick ur »sdlherrskarens» kalla öga. Det är icke för
mycket sagdt, då en fransysi referent från denna tid anmärker: »ännu
har aldrig någon menmska till den grsid blifvit fruktad, som denna
monark, hvilkens ärliga, men inskränkta natur, hängifven åt tron att
»lydnaden för öfverheten» är hvarje konservativ politiks förnämsta
fordran, förvandlat det ofantliga riket till en blott flyktigt
öfvermå-lad graf.»
Nikolaus fick ett sorgligt slut. Underlägsen i striden mot fienden,
trots sin ända till minsta knapp i uniformen reglerade och dresserside
armé, måtte eländet i riket och de ofantliga försnillningame, ha
öfver-tygat den förmätne om hans vanmagt. Han måste ha känt sig
»omöjlig» och — han dog.
Men under tiden hade, oaktadt »tredje afdelingens» vaksamhet
och nit för Siberiens befolkande med politiska förbrytare, en jäsning
börjat utbreda sig öfverallt, ehuru till en början tyst och i smyg. Vid
denna tid böljade äfven Alexander v. Hebzen utgifvandet af sin
bekanta tidning »Kolokol» (Klockan), som i tusentals exemplar fann
vägen till den ryska allmänheten. Vid universiteten i Petersburg och
Moskwa spriddes i hemlighet handskrifter och »förbjudna böcker» i
mängd. Publiken var fullkomligt bearbetad och förberedd på en
förändring. Men det var i Ryssland — och en signal ofvanifrån väntades.
En sådan gafs af Alexander H:s regering.
Efter de förödmjukande nederlagen på dess hittills drömda äras
fält, på krigets, blef nu, ehuru helt visst med harm i hjertat, »de»
inre utvecklingen» dagens lösen i Ryssland. Landet öppnade sina
portar på vid gafvel för reformen och det såg en tid verkligen hoppfullt
ut i sjelfherrskarens väldiga rike. Den nu regerande kejsarens,
Alexander H:s syften, torde i början af hans regering ha varit de allrabästa.
Men förhållandenas magt har omintetgjort hela den löftesrika utsigten.
Polens blodiga förkrossande var den första akten af denna återgång
till ett sämre, och andra »vackra drag» skola väl icke länge låta vänta
på sig. Vid början af denna »det nya lifvets» period såg dock, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
