Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påträffar man mägtiga, förmodligen devoniska bäddar af röd skiffer
och sandsten; hvilka dock härstädes icke innehålla några försteningar; på
dem hvila kalkstensgips och flintlager, fyllda med stora, grofskaliga
berghalks-brachiopoder, derpå komma Trtas-bäddar med stora
nautilus-former och lemningar af krokodilartade djur, dexpå JWa-lager med
Ammoniter, sedan Tertiära bäddar, på vissa ställen rika på
vextlem-ningar, vittnande om ett forntida tempereradt klimat, derpå
sparsamma lemningar af posttertiära lager, med vexter och snäckor, hvilka
icke förmått uthärda den i dessa trakter nu rådande isperioden och
derföre i lefvande tillstånd först påträffas i det nordliga Norge. Från
alla dessa lager hade redan de föregående svenska expeditionerna1)
hemfört profver, alltför fåtaliga dock att gifva en geologisk bild af
traktens fordna historia, så fullständig som ämnets vigt fordrar. Ått
fylla denna lucka utgjorde ett af målen för 1868 års expedition och
vi lyckades äfven hemföra utomordentligt rika samlingar, i synnerhet
af vextaftryck och triasförsteningar, hvilka, behörigen bearbetade, utan
tvifvel komma att sprida nya upplysningar rörande de fordna
klimatförhållandena och landfördelningen i den högsta norden. Spetsbergen
besökes såsom bekant för det närvarande af en mängd norska fartyg,
hvilka äro utrustade för fångst af hvalross och säl eller för
»Haakjæ-’ring»-fiske på bankarne vid öns kuster (Scymnus microcephalus).
Hvalrossen förekommer dock numera endast högst sparsamt på
Spetsbergens vestra del och dess fjordar anlöpas derföre endast i förbigående,
dels för intagande af vatten, dels för anställande af renjagt. I hvilken
skala denna jagt fortfarande kan bedrifvas, inses deraf, att under år
1868 ensamt de från Tromsö utrustade fångstfartygen enligt officiela
uppgifter fällt 996 stycken. Fångsten från Hammerfest är ännu
betydligare, hvaraf man kan sluta, att oaktadt det utrotningskrig som under
namn af fångst lång tid bedrifvits mot dessa djur, 2 å 3 tusen stycken
ännu årligen dödas. Jemför man detta tal med den obetydliga arealen
af isfri mark på Spetsbergen, så blir man frestad att antaga, det en
invandring eger rum från Novaja-Semla, hvilket åter icke gema är
möjligt, med mindre en betydligare ö eller ögrupp förmedlar
kommunikationen mellan dessa nära 100 sv. mil från hvarandra aflägsna länder.
Under de sista åren hafva norrmännen begynt åter upptaga det förut
af ryssarna använda sättet att med stora, af rep bundna nät fånga
hvitfisken (Délphinapterus lemas), och år 1868 voro åtskilliga fartyg
enkom utrustade för anställandet af denna jagt. Några af de hvitflsk- *)
*) De första • bergkalkförsteningar på Spetsbergen påträffades 1827 af Parry vid
Cap Fanshawe och samma år af Keilhau vid Syd-kap, Juran först af Lovén 1837, de
tertiära veztlemningarna af Nordenskiöld nnder den svenska expeditionen 1858, Trias-lagren
af Blomstrand 1861, de posttertiära Mytilnsförande lagren af Torell, Malmgren och
Blomstrand 1861. Sanrielagren af Nordenskiöld 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
