Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Darwinismen.
Tio år äro snart förflutne, sedan den bekante engelske
naturforskaren Darwin offentliggjorde sina åsigter om den organiska
naturens ursprung och utveckling från några få hufvudformer eller typer
till all dess nuvarande storhet och mångfald; och under denna tid
hafva dessa åsigter framkallat en hel litteratur såväl i nya som gamla
verlden, der författare af olika rang inom vetenskapen förklarat sig
än som deras anhängare, än som deras vedersakare.
Man må ännu i den dag som är anse Darwins lära som en tom
och djerf hypotes eller erkänna den som ett oomtvisteligt axiom; så
mycket måste dock erkännas, att den i de naturhistoriska forskningame
åstadkommit en omgestaltning såväl af deras metod som syftemål, en
omgestaltning, som på dessa vetenskaper tryckt vår tids sköna prägel:
den höga och fria tankens.
Darwins lära är icke fostret af en erfarenhetslös, djerf spekulation;
den är resultatet af de mest storartade och omfattande, de mest
skarpsinniga och ärliga iakttagelser inom snart sagdt naturens alla riken, i
hafvens djup, i jordens innandömen och i hvad som lefver och rörer
sig derofvan. Det torde således vara att förutsätta och hoppas, att en
framställning af denna inflytelserika lära icke skall sakna intresse för
hvar och en, som anser sig ej böra ignorera vår tids sträfvan att
åtminstone närma sig till lösningen af den lifvets gåta, som bör vara
och är naturforskningens innersta väsende och yttersta arbetsmål.
Hvarje steg vi taga på den alstrande jorden förer oss öfver
oräkneliga millioner grafvar, öfver väsenden, hvilka här lefvat såsom vi,
och njutit, kämpat och lidit, och det under myriader af år, dem vår
tanke ej kan mäta, knappast vågar fatta. Redan för länge sedan
varsnade man väl dessa spår och qvarlefvor, men man ansåg dem såsom
frambragte af en spelande naturs lek eller man trodde dem hafva
tillhört en öfvernaturlig natur. Och ehuru till och med hos de gamle
greker redan för 2,400 år sedan den förmodan uttalades, att de
tillhört väsenden, som verkligen lefvat på vår jord, så har det dock
egentligen varit den allra yngsta tiden förbehållet att se män uppträda,
som med oerhördt arbete och tålamod bragt tillsammans grundste-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0391.html
