Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narne till den lärobyggnad, paleontologien, som skall inrymma hvad
vi känna om dessa naturprodukters historia. Och ju mera vår tids
hjelpmedel låta oss blicka in i jordens dolda gömmor, desto mera
uppdagar man der ett ej längre fördoldt innehåll, utan materialier till
en vetenskap, hvilken ej numera hvilar på hypoteser utan på fakta,
medelst hvilka vi kunna skåda oss omkring i urtiden och följa det
skapades’ gång intill våra dagar. Men vi måste härvid erinra oss, att
vi ännu känna blott en försvinnande liten bråkdel af fornverldens
väsenden, hvaraf flertalet alldeles försvunnit dels för kraften af de dem
förstörande inverkningar, dels genom finheten eller mjukheten af deras
organisation; och de hårdare qvarlemningar, som här och der anträffas
någorlunda bibehållna, äro i de flesta fall blotta fragmenter; ty sällan
lyckas man göra sådana fynd som det siberiska Mammuth, hvilket med
hull och hår anträffades infruset i den konserverande isen. Lägga vi nu
härtill, att § af jordens yta för närvarande är begrafven af hafvet, att
den öfriga tredjedelen är genom höga bergssträckor, ändlösa öknar eller
andra naturliga hinder alldeles undandragen vår forskning, att hela
kontinenter förblifvit okända i detta hänseende, samt att vår egen lilla
verldsdel, Europa, blott ställvis genomforskats, så är det klart, att
fragmenterna i paleontologiens arkiv ej äro att anse annat än som
bokstälver, dem vetenskapen stafvar ihop för att läsa och förstå
meningarne i urverldens historia.
Dessa lära oss dock numera, att under de olika
jordbildnings-periodema funnits olika väsenden, en hel verld af vexter och djur
olika mot de nu lefvande och destomera olika sinsimellan i olika
lager, ju mera dessa varit åtskilda i tiden. Man förklarade dessa
vexlingar vara följder af väldiga, 30—50 efter hvarandra upprepade
s. k. geologiska katastrofer eller revolutioner, och af nya, dermed i
nödvändigt samband stående skapelseakter, hvarvid förut befintliga
naturväsenden alldeles gått under och nydanade trädt i deras ställe. Ehuru
denna åsigt motsades af flera obestridliga fakta, och, främst bland
dem, deraf, att vissa gestalter, typer eller former af lefvande varelser
temligen oförändrade genomlefvat flera dylika revolutioner, ja inimot
eller ända in i nutiden, så ansåg man dock dåförtiden skäl förefinnas,
som förmådde de mest framstående naturforskare att hylla denna åsigt,
och ännu i dag finnas några som äro faste i tron på arternas
oföränderlighet.
Men under de senaste 40 åren ha de geologiska upptäckterna blifvit
allt talrikare och bidragen till naturens kännedom allt vigtigare; och
med stöd af dessa har en motsatt åsigt arbetat sig fram, nämligen
öfvertygelsen derom, att hela den stora underbara mångfald, som
nu i jordens skilda delar tjusar vårt öga och stärker vår tanke,
framgått ur enklare former; att naturens bok ej upplefvat nya förbättrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
