- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
683

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för deras efterkommande att finna plats och näring på jorden. Om
vi besinna, att somliga fiskar lägga ända till 100,000 ägg, att en enda
björk bär flera tusen hängen och i hvarje af dem minst hundradetals
frukter, att en röksvamp väl innehåller milliontals fröstoft, så är det
klart att, ifall alla dessa romkorn, dessa frukter eller detta fröstoft
komme till utbildning, de ensamme skulle inom några få år fylla hafven
och betäcka jorden. Ett af de djur, som långsammast förökas, är
elefanten. Från sitt 3Chde till det 90:de året frambringar han blott
3 par ungar, och likvisst skulle ett par på detta éätt inom 500 år
alstra 15 millioner elefanter, om alla blefve vid lif. Redan Linné
beräknade, att en enårig växt, som frambringar blott 2 frön (och det
finnes knappast någon sådan), skulle inom 20 år ha lemnat efter sig
en million individer, och sjelfva menniskan, som på hvaije hundrade år
16-dubblar sitt antal, skulle efter några tusen år så förökas, att jorden
ej mera hade någon plats för denne naturens herre.

Vi veta också, att en sådan förökning stundom temligen
obehin-dradt griper omkring sig, der de yttre vilkoren för densamma varit
gynnsamma. Så härstamma de vilda hästame och nötkreaturen, som i
tallösa skaror nu beta på Syd-Amerikas ofantliga slätter, från några- få
individer, som vid den spanska eröfringen ditfördes från Europa. Der
betäckas också pampasfalten, som från Atlanten breda sig mot Stilla
hafvets Kordillerer, af de tätaste snår af dill och kronärtskockor. I
Indien finnas växter, som för ej så länge sedan inkommit från America
och nu utbreda sig från Kap Komorin till Himalaya. I Australiens
stora hamnplatser och annorstädes ha växter, som ditförts från Europa
nu så förökats, att den inhemska Floran och Faunan af dem nu nära
fortränges; och allmänt kändt är, huru en vattenväxt, Anacharis
Alsi-nastrum, för några tiotal af år sedan inkom från Kanada och nu
fyller vattnen i England, Holland och delar af Tyskland,’ så att
skeppsfarten deraf nästan hämmas. Tusentals andra exempel kunde anföras
på denna organismernas spridningsförmåga. Men förödelsens anlag
hämmas af förintelsens lag. Växter, som med bomull blifvit införda
utifrån till sydfranska hamnar, lefva visserligen ännu i dag qvar i
deras närhet, men gå ej utom dem, och Europa synes i allmänhet ej
lika gynnsam för emigration som de nya verldsdelame. Vi odla en
massa främmande växter i våra trädgårdar, men de kunna ej uthärda
striden med de kraftiga urinnevånarne och sprida sig ej. Det finnes
slag af höns, som lägga talrika ägg, men dock äro bland de
sällsyntaste, medan stormfågeln blott lägger ett ägg och ändå är en af de
talrikaste. Det finnes inelfsmaskar, som inom kort tid lägga millioner
ägg, medan menniskan, som beherrskar dessa, blott långsamt förökes.
En mängd Orchideer alstra tusentals frön och äro bland växtrikets
största sällsyntheter, men vissa Syngenicter, som blott alstra några få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free