Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändade arbete. Lägga vi till dessa vigtiga iakttagelser den, att det
företrädesvis är de blommor, som blifvit begåfvade med lysande färger
eller doftande vällukter, eller honingsafsöndrande organer, hvilka kunna
påkalla och erhålla insekternas biträde vid genomförandet af deras
vigtigaste lifsyttring, men att alla mindre ansenliga blommor och
sär-skildt sådane, som hafva hängande ståndare såsom gräsen, befruktas
genom vindens spel, så kan man häraf sluta, att växtverlden ej
företett några blommor med lysande färger före insekternas ankomst. Och
på samma sätt: af hvilka olikheter äro ej ofta föräldrame sinsimellan
uti djurverlden!
En annan orsak till dessa förändringar är frukternas och fröens
bildning såsom medel för växternas spridning till lokaler eller trakter
med främmande inflytanden. En mängd växtfrön äro så små, att de
af vindar, jordpartiklar, fåglar och menniskor lätt föras till aflägsna
trakter, somliga vaggas af vattnet och hafven till främmande kuster,
andra ha taggar, borst, hår, fjun m. m. att befordra transporten.
Der-före äro ofta arter, mer eller mindre liknande hvarandra i sina
former, utspridda öfver fjerran trakter. Nu se vi t ex. att ögrupper,
som ligga isolerade från närmaste fastland, hafva en växt- och
djur-verid, hvilken visserligen synes afvikande och egendomlig, men dock
oförtydbart bär de angränsande kontinenternas grundtyp. En sådan
framför andrk märkvärdig ögrupp är Galapagos, belägen nära eqvatorn,
ungefär 15 grader vester om Sydamerikas fastland. Hittills känner
man derifrån 333 blommande växter; af dessa äro 154
gemensamma med andra frakter af jorden och mera än hälften eller 179,
som det synes, här egendomliga former, öarne förete trenne
regioner. Vid hafskusten förekomma de växtformer, som mera tydligt
likna dem, som finnas uti Ecuador, Central-Amerika och Vestindien;
högre upp i medelregionen framträda egendomliga varieteter och arter,
hvilka dock ytterst äro med hvarandra beslägtade och möjligen icke
skilda från sina stamformer österut, och högst uppe framstå ännu mera
egendomliga former, ja, skilda ifrån, ehuru alldeles analoga med de
an-tilliska. Man torde icke kunna nöjaktigt förklara detta otvetydiga
sammanhang och dessa skenbara egendomligheter på annat sätt, än att dessa
växter ursprungligen med vindar, hafsströmmar och sträckfoglar
kommit från Amerikas kontinent och Vestindien, och i den mån
Galapager-nas vulkaniska öar höjt sig — ty vulkaner ryka der ännu — ha de
småningom förändrats så, att det mest olika nu linnes i de högre, de
äldsta delame, det mest likartade lägre ner och vid hafstranden.
Vi finna också, att inskränktare och vidsträcktare rymder
förhålla sig helt olika i afseende på växtantalet och föränderligheten.
På en mindre areal finnas flera arter, som sinsimellan uppehålla en
lika kamp; ty kampen är störst mellan slägtingame, som konkurrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
