Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fast vid embetet, duger nu ej mera. Att vara beredd att stå eller
falla med sin öfvertygelse, måste härefter vara första egenskapen hos
en minister; och ehuru hårdt detta kanske skall förefalla, innan man
hunnit vänja sig dervid, skall likväl i detta fall nödvändighetens lag
ganska snart göra sig gällande.
Eget nog har man sett från regeringens sida icke allenast ett
försök att liksom fullkomligt ignorera en sådan nödvändighet, utan en
uttrycklig protest mot allt som skulle kunna heta parlamentarisk
styrelse. Det har ej otydligt förklarats, att det väl ännu kan gå an, att
konungen omgifver sig med ministrar, som sakna representationens
förtroende. Någonting annat kan väl i sjelfva verket ej afses med ett
bekant yttrande till statsrådsprotokollet år 1868 i anledning af några
statsrådsledamöters ingifna afskedsansökningar. Afan har nämligen
blifvit erinrad derom att regeringsformens anda icke blifvit ändrad
genom den nya riksdagsordningen. Äfven inom norska regeringen har
man hört ett yttrande i ungefärligen samma syftning, så att i det
fallet båda regeringarne tyckas vara af lika mening. Denna mening
innebär hvarken mer eller mindre än ett underkännande af den ur
konstitutionel synpunkt visserligen högst legitima önskan att
representationens åsigter må vara af något inflytande på valet af konungens
rådgifvare. Men utan att på minsta vis vilja göra intrång på
konungens prerogativ i detta hänseende, måste det likväl ur en annan synpunkt
medgifvas, att detta prerogativ han utöfvas i full öfverensstämmelse med
representationens tänkesätt; och om något annat är icke fråga. Att
härvidlag gå imot representationens önskningar och åsigter, hoppas vi
ej skall på allvar komma i fråga i vårt land. Det är ett system, som,
der det i andra länder blifvit försökt, alltid visat sig vara ett
olycks-bringande och farligt experiment. I sanning obegripligt är det att
sådana tankar, vittnande om en fullkomlig missuppfattning af våra
nuvarande förhållanden och i allmänhet af ett sannt konstitutionelt
statsskick, kunnat omfattas af ett svenskt statsråd. Det påståendet att
andan af 1809 års regeringsform icke undergått någon förändring, är
i sjelfva verket en ohållbar sats. Icke ens allmän lag förblifver till
andan oförändrad under en så lång tidrymd som 60 år. Inflytandet
af förändrade seder och bruk, af industriens utveckling m. m. gör
sig ovilkorligen gällande. Äfven om lagens bokstaf icke ändras, äfven
om tillämpning sker i sträng öfverensstämmelse med bokstafven, kan
man ändock ofta säga att i sjelfva verket en förändring egt rum. Ett
och samma rättsförhållande kan i vissa fall hafva en helt annan
betydelse än för 60 år sedan; ett och samma straff kan hafva en helt
olika karakter o. s. v. Men framförallt gäller detta i fråga om de
politiska lagarne hos ett folk som lefver ett politiskt lif, och som verkligen
befinner sig i politisk utveckling. Hvad Sverige beträffar, så behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
