Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringsåtgärder verkligen blifvit vidtagne och åtskillige reformer med
regeringens medverkan genomförde — främst deribland
representationsreformen — så lärer man icke kunna undgå att i detta hänseende
nödgas erkänna systemets verkliga svaghet. Och denna svaghet har
på ett högst betänkligt sätt än ytterligare ökats efter införandet af
årliga riksdagar. Betänker man nämligen, att regeringsledamöterna
under fyra månader af året måste med rätt mycken uppmärksamhet
följa riksdagsfÖrhandlingarne; att de efter riksdagens slut hafva att
vidtaga de åtgärder, hvartill riksdagens fattade beslut kunna
föranleda; att de vidare under årets lopp hafva att förbereda Kongl.
Majrts proposition till nästa riksdag; att de, jemte allt detta ständigt
återkommande extraordinarie arbete, som är en följd af det
nuvarande representativa systemet, tillika hafva ait sköta de ordinarie
regeringsärendena, dessa otaliga löpande »mål», dessa tusen och tusen
bagateller, som med afseende på sin obetydlighet väl kunna bringa
en regering i fortviflan, men ändock, så obetydliga de äro, fordra
sin tid till afgörande; betänker man allt detta, och tillika det i
så hög grad ofullkomliga biträde departementscheferna kunna
påräkna inom sina resp. departement; så måste man medgifva, att
det snart sagdt blir en fysisk omöjlighet för statsråden att i någon
högre mening kunna vara statsmän, med den öppna och lugna blick
för och den djupa begrundning af förhållandena, som man af sådana
fordrar. De reduceras till expeditionshafvande och ingenting annat.
Det torde knappt behöfva sägas, att ett sådant förhållande icke kan vara
önskvärdt eller är af natur att kunna lända till det allmännas båtnad.
För att i detta fall åstadkomma en bättre sakernas ordning,
synas två vilkor vara af nöden: det ena en sådan omgestaltning af
konungens kansli, att departementen blifva fördelade uti byråer med
sakkunniga byråchefer, hvilka ega förmåga att sköta de löpande
ärendena på ett sådant sätt, att departementschefen ej behöfver till den
grad, som nu är förhållandet, upptagas af alla möjliga små detaljer;
det andra är en förändrad organisation af sjelfva statsrådet Genom
byråsystemet blifva byråcheferna i hufvudsaken — det vill säga, i
afseende på sjelfva förarbetet — hvad de fordna statssekreterarne
voro (och de borde vid behof äfven kunna göra föredragningen inför
konungen), och departementscheferna, hvilka under sådana
omständigheter blifva någonting annat än eiqbetsmän och hunna vara
någonting annat, fä återigen sin väsentliga betydelse såsom
statsmän och konungens rådgifvare; men det att statsråden tillika äro
departementschefer, med skyldighet att närmare öfvervaka och taga
kännedom af hvar sin detalj af statsförvaltningen, gör dem endast
skickligare äfven för rådgifvarekallet i allmänhet; och man vinner
sålunda härigenom båda de förut nämnda systemens fördelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
