Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad statsrådets organisation beträffar, kunna vi ej underlåta att
fasta uppmärksamheten på den stora betydelsen af det förslag, som i
detta hänseende framställdes af 1868 års konstitutionsutskott och som,
ehuru det icke föranledde till någon åtgärd, likväl i sina hufvudgrunder
temligen allmänt gillades. Detta förslag gick derpå ut, att statsrådet
skulle bestå af tio ledamöter, bland hvilka konungen utnämnde en
statsminister; att statsdepartementens antal ej borde upptagas i
grundlagen, utan skulle efter omständigheterna af konung och riksdag
särskilt bestämmas; samt att konungen bland statsrådsledamötema skulle
utnämna chefer för de sålunda bestämda departementen, mellan hvilka
göromålen tillika kunde efter sig företeende omständigheter på ett
lämpligare sätt, än nu, fördelas. Såsom skäl för detta förslag anfördes
i utskottsbetänkandet:
»Utskottets förslag stöder sig vid den grundsatsen, att alla
bestämmelser om departementens antal och namn böra ur grundlagarne
försvinna och göras till föremål för en af konungen och riksdagen,
i den ordning 87 § regeringsformen föreskrifver, stiftad lag. Utskottet
behöfver icke till stöd för ett sådant förfarande åberopa att, så vidt
utskottet har sig bekant, endast en mindre tysk stat, Wiirtemberg,
upptager departementsindelningen i sin grundlag; den historiska
utvecklingen af våra egna förhållanden visar tillräckligt tydligt hän på
en sådan åtgärd. Den äldre lagstiftning, från hvilken vår främsta
grundlag härleder sitt namn, innehöll, såsom sjelfva namnet
regeringsform antyder, ursprungligen föga mer än stadgar och reglementen för
förvaltningen. Så var framförallt fallet med 1634 års regeringsform,
som, vid sidan af en vidlyftig framställning om statsförvaltningen ända
in i dess detaljer, endast hade några få §§ öfriga for ett högst flygtigt
och ofullständigt omnämnande af konungens och riksdagens
konstitutionela rättigheter. Men alltifrån denna tid har vår grundlagstiftning
småningom alltmera ifrån sig skiljt de administrativa bestämmelserna,
så att numera endast ett obetydligt antal qvarstår. Att, fortgående i
denna riktning, ur grundlagarne borttaga hvad som gäller
departementsindelningen har synts utskottet i mer än ett afseende önskvärdt
Man vunne fördelen att, efter den plan som för förvaltningens
ordnande kunde komma att utstakas, densamma finge efterhand utveckla
sig utan hinder af några bestämmelser i grundlagen; och åt Kongl. Maj:t
lemnades friare händer att, om han så för godt funne, företaga den
jemnare fördelning af ärendena mellan de särskilta departementen,
som enligt utskottets förmenande vore af behofvet påkallad, men som
nu kunde möta hinder redan af departementenas i grundlagen
utsatta namn.»
»I sammanhang med borttagandet af departementsindelningen ur
grundlagen anser sig utskottet äfven böra föreslå uteslutande derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
