Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af stadgandet om den högre värdighet, som af endast historisk grund
finnes tillagd cheferne för justitie- och utrikes-departementen. Men
då statsministersvärdigheten icke torde böra ur våra grundlagar helt
och hållet borttagas, dels emedan det synes lämpligt, att konungen
kan med en sådan värdighet utmärka den bland sina rådgifvare, som
han anser böra bland dem intaga främsta platsen, dels emedan de
unionela förhållandena till Norge torde förutsätta tillvaron af en
svensk statsminister, så länge Norge enligt sin grundlag skall ega en
embetsman med denna värdighet, har utskottet ansett att konungen
borde kunna utse statsminister bland samtlige sina rådgifvare.»
Jemte dessa hufvudsakligen praktiska skäl, hvilka redan såsom
sådana hafva en synnerligen stor vigt, bör äfven särskilt betonas den
politiska betydelse, som utan tvifvel skulle komma att tillfalla det
föreslagna statsministersembetet, och som skulle komma att utgöra det
kanske väsentligaste i denna reform. Skulle nämligen detta embete
blifva något annat än en blott titel, så är klart, att den ifrågavarande
statsministern bör tänkas såsom verkligen konseljpresident eller
premierminister, det vill säga, såsom statsrådets politiske ledare, såsom
den, hvilkens kända tänkesätt skola åt regeringen gifva dess politiska
karakter, såsom den, hvilken enligt konungens uppdrag med statsrådet
införlifvar likartade krafter och åt regeringen ger enhet och
sammanhållning. En sådan man, hvilken må innehafva portfölj eller icke,
kommer sålunda väsentligen att framstå såsom en politisk
personlighet, hvilkens grundsatser trycka sin prägel på regeringens hela
handlingssätt, och som sjelf i sin ordning uttrycker representationens
åsigter uti den eller de stora frågor, som främst ligga före till afgörande.
På sådant sätt kan ej blott ett fullt förtroende mellan regering och
representation åstadkommas, utan regeringen blir i sjelfva verket, så
att säga, äfven representationens ledare (såsom det heter i England);
och der kan blifva full och enig samverkan mellan regering och
representation. Får jemte en sådan organisation af statsrådet regeringen
ett ytterligare stöd uti en ordnad byråstyrelse inom departementen, så
torde man omsider kunna erhålla en på samma gång tillräckligt
insigts-full, kraftig och sannt konstitutionel regering.
Vi hafva yttrat, att den ifrågavarande statsministern eller
konseljpresidenten skulle vara ett uttryck af representationens åsigter i afseende.
på den eller de stora frågor, som närmast föreligga till behandling.
Härmed vilja vi hafva antydt, att då under samhällslifvets småningom
skeende utveckling det naturligtvis på hvarje tid måste finnas någon
särskild fråga, som företrädesvis fordrar sin lösning eller för hvars
lösning samhället är moget, så är det just med afseende på denna
fråga som det på denna tid är af vigt att en sann öfverensstämmelse
eger rum mellan regering och representation och att det är tänkesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
