Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med afseende just på den frågan, som måste i det fallet vara
bestäm-mande. I allmänhet är det önskvärdt, sedan samhället uppnått en
viss grad af politisk frihet och utveckling, att inga reformer påtvingas
utifrån, genom initiativ från äfven den välvilligaste regering, utan att
desamma framträda såsom en produkt af nationens egen politiska
sjelf-verksamhet samt följaktligen först och främst förberedas och bearbetas
inom representationen och inom den politiska diskussionen i allmänhet,
innan regeringen tager hand derom; men det kommer dock alltid ett
ögonblick — och omständigheterna tillkännagifva sjelfva för den
vaksamme statsmannen, när det ögonblicket inträffar — då regeringens
ingripande blir nödvändigt; och det är då som det är af vigt att
regeringens ledare är så genomträngd af och så införlifvad med det
ifrågavarande reformsträfvandet, både hvad allmänna principer och
praktisk tillämpning ,beträffar, att han, långt ifrån att motsätta sig
nationens önskningar eller ängsligt hålla fast vid halfmesyrer, som icke
längre tillfredsställa behofven, tvärtom ställer sig i spetsen för
reformen och blir vid dess genomförande en verklig ledare äfven för
representationen.
En sådan uppfattning af regeringens ställning är icke ny för våra
förhållanden; tvärtom kan man säga, att det förslag, hvarom här varit
fråga, i sjelfva verket endast afsett att genom en ändamålsenligare
form stadfästa kvad som i sak redan befunnits godt och nyttigt. Det
är just under sådana omständigheter, som nyss nämnts, som
representationsreformen kommit till stånd; och man torde med skäl kunna
påstå, att aldrig någon svensk regering varit starkare än den, som
slutligen genom sin ihärdighet tillvägabragte denna stora, af nationen
så länge önskade och väl förberedda reform. Det synes såsom
regeringen sjelf skulle förvånats öfver att se denna styrka så hastigt och
på ett så märkbart sätt, som de senaste riksdaganies historia gifvit
vid handen, förminskas, eller alldeles upphöra; men ingenting är
naturligare. Regeringens styrka, har försvunnit i samma ögonblick hon,
efter representationsreformens lyckliga genomförande, icke längre stått
såsom målsman för något dylikt stort nationelt arbete, sedan hon icke
längre haft, så att säga, någon fana, något visst program, utan infor
allmänna opinionen hufvudsakligen framstått endast i skepnaden af ett
embetsverk. Det bör vara klart för hvar och en, att numera ingen
regering kan komma i åtnjutande af det anseende och det inflytande,
som en regering bör ega, med mindre hon har en bestämd mission.
Enligt hvad ofvanföre nämnts, anse vi ej för vår del att regeringen
bör, i allmän bemärkelse, vara den som skall taga initiativet till
samhällsförbättringar, hvilka derimot böra framkomma såsom resultat af
folkets egen verksamhet, men att det ändock alltid blir en tid, då
regeringen i afseende på sjelfva utförandet af en reform måste — uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
