Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natur, att så länge den uppfattning afgrundlagens mening, som
hittills gjort sig gällande, fortfar, måste hela denna protokollsgranskning
blifva fullkomligt ändamålslös. Sjelfva formen för anmärkning är
alltför förhatlig och stridande mot vår tids begrepp; och det gifves, om
man strängt håller sig efter bokstafven, ingen mellanväg imellan ett
ingenting och någonting otidsenligt och förhatligt. Det är imellertid
bekant att vid några riksdagar fråga uppstått inom
konstitutionsutskottet om att åt dechargebetänkandet gifva en annan form, nämligen
en sådan, att man icke alls framställde några »anmärkningar»,
allra-minst syftande till någon direkt tillämpning af 106 eller 107 §
regeringsformen, utan att man derimot ur allmän principiel synpunkt
upptoge till behandling den ena eller andra vigtigare specialiteten,
som under årets lopp kan hafva utgjort föremål för behandling hos
regeringen, på det just un (Jer den diskussion i kamrarne, som deraf
föranleddes, ett sådant tillfälle till ömsesidigt meddelande mellan
regering och representation, som ofvanföre omnämnts såsom önskvärdt,
måtte beredas. Då härigenom allt det förhatliga i formen vore
un-danröjdt, skulle det icke längre finnas någon anledning att, såsom nu
sker, med tystnad förbigå vigtiga regeringsbeslut, som man väl finner
ganska anmärkningsvärda, men hvilka man dock ej anser kunna
föranleda någon tillämpning af i sig sjelfva absurda
grundlagsparagrafer; och dechargebetänkandet borde således alltid kunna tjena till att
sprida ljus öfver våra konstitutionela förhållanden och öfver regeringens
politiska ställning, samt väsentligt bidraga att reda många hithörande
både i teoretiskt- och praktiskt-politiskt hänseende vigtiga frågor. Fråga
är således blott huruvida man grundlagsenligt kan medgifva ett sådant
mera tidsenligt och konstitutionelt sätt att gå tillväga, med
bortkastande af allt detta anmärkningsväsende och thy åtföljande anklagelse
inför riksrätt eller anmälan till entledigande, som endast vittnar om
en viss barndom i de konstitutionela begreppens utveckling. I sjelfva
verket tro vi ock för vår del, att ehuru grundlagens bokstaf synes
tala för det förfaringssätt, som hittills gjort sig gällande, så talar den
likväl icke absolut imot det här ofvan omnämda; enär
konstitutionsutskottet otvifvelaktigt bör hafva rätt att, äfven om det icke vill göra
någon tillämpning af 106 eller 107 paragrafen, likväl åtminstone
behandla sjelfva reciten eller motiveringen så som det för godt finner.
Och sedan man nu i så långliga tider funnit olämpligheten och den
fullkomliga gagnlösheten af det hittills nyttjade förfarandet, så vore
det verkligen högst önskvärdt, att något konstitutionsutskott en gång i
detta fall ville bryta isen. Sker icke detta, så är och förblifver
konstitutionsutskottets granskning af statsrådsprotokollema en nullitet,
och kunde alltför gema försvinna; men helt säkert skulle en
förändring i den syftning här angifvits verka ganska välgörande till ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
