Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å Forssells sida, blifvit förd, såväl i vissa detaljer som genom de så att
säga kriminelt historiska och allmänna sedligt vetenskapliga principer,
Forssell under dess förlopp sökt att göra gällande.
Forssell tager, vid sitt angrepp på Ahlqvists åsigt, sin
utgångspunkt i den senares anmärkning, att »den äldsta teckning (Messenii)
af konung Eriks öden, som innehåller någon antydan om att han
blifvit mördad, är icke mindre än femtio år yngre än de händelser,
som deri omtalas.» Denna omständighet, likasom de, enligt Forssells
uppfattning, underhaltiga bevis på mordets fullbordande, Messenius
eger att tillgå, gifva honom anledning att betrakta hela berättelsen
derom såsom en af dessa historiska »trossatser», hvilka erhållit upphof
af misstanken och sqvallret, och som sedan trygga sig, i brist på
annan grund, vid urhäfdens rätt såsom bevis för sin sanning. Den af
Messenius citerade fullmakten d. 19 jan. 1577 för Erik Andersson och
Johan Henriksson, att, om försök att befria Erik yppades, genast taga
honom af daga, hvilken fullmakt af Messenius och äfven af andra
historieskrifvare ansetts såsom en direkt befallning till mordet, är
blott en, såsom Forssell anser sig sjelf hafva ådagalagt, till Eriks
väktare förnyad instruktion, som redan, i fullkomligt lika lydelse, vid flere
föregående tillfällen blef utfärdad, utan att någon dödspåföljd förspor-
des. Att instruktionen just nu skulle, mer än förut, haft mordets
omedelbara verkställande till afsigt, eger man, enligt Forssell, så mycket mindre
rätt att antaga, som hvarken något befrielseförsök eller någon vådlig
ställning öfver hufvud i riket förspordes i februari 1577, då Erik blef
död. Genom de många fullmakternas tillvaro i olika händer, spriddes
imellertid hemligheten af planerna, instruktionerna och de vilkorliga
befallmngame, och när Enk ändtligen dog, drog man den slutsatsen,
att de blifvit verkställda. Sägnen derom fortlefde i det fördolda
under en tid af partistrider, slägt- och religionshat; »den smög omkring
i hofvets salar, bland den lågbördiga tjenstemannahopen, som
säkerligen icke var ovan vid kabal och skandal, bland de högadliga
släg-terna, som helt visst ej försummade att bevara minnet af Vasa-husets
fläckar; den framhviskades och troddes nog äfven i de lägre klasserna.»
Men, frågar Forssell en och hvar, »borde icke just dessa omständigheter
göra det till en pligt för historieforskaren att länge och noga granska,
innan han mottager detta sqvaller som sanning», borde man icke »inför
denna ohyggliga historia hafva samma misstroendets pligt som t. ex.
inför de många sagorna om Gustaf HI?» Slutligen Betonar Forssell
den grundsatsen, att sägner och berättelser om politiska tilldragelser,
hvilka ej blifvit till evidens bevisade, ligga utanför historiens område,
att blott anledningar och liknelser, isynnerhet om vitnesmålen i en
eller flere punkter kunna beslås med tvetalan eller oriktigheter, ingen
laga bevisningskraft ega, samt att den bevisning, hvarigenom sägnen
om ett politiskt brott kunde förvandlas till historia, uteslutande åligger
åklagame.
Då svenska historien företett på sina hittills skrifna blad rätt
många af dessa hemska »trossatser», som haft sin upprinnelse i
partiernas ’grumliga uppfattning af det rätta och sanna, eller i sqvallrets
skymningsprat, kan man icke annat än känna tillfredsställelse öfver
hvaije upprepad fordran på en laggrann forskningsmetod, emedan en
sådan dock slutligen måste medföra korrektivet mot det onda, förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
