Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa stöd. Året derefter låter Johan, af fruktan för att ryske tsaren Ivan
skulle företaga sig orådet att befria Erik, flytta denne till Kastelholm
på Åland och derifrån, ännu samma år tillbaka till Sverige, der Erik
insattes på Gripsholm, som låg i hertig Carls furstendöme och dit
Erik anlände i december. Johans afsigt tyckes hafva varit att äfven få
hert Carl att taga del i någon åtgärd mot Eriks lif, att fä honom att
dela ansvaret derför; ty redan i januari 1572 skrifver Johan till honom
och förfrågar sig forsigtigt »huru man skall taga saken före emot
konung Erik, hvar man sådant förräderi försporde, efter vi väl fömimme,
att vi aldrig få något roligt regemente här i riket så länge han
lef-ver.» Slutet af meningen yppar klart den omfattning Johans tanke, att
döda brodern, hade tagit; den innebär en kommentar, som visar att
de vilkor, som han inlade i de skriftliga fullmakterna för Eriks
väktare, ingalunda gällde såsom absoluta vilkor i Johans eget sinne,
likasom man ock finner af Johans bref att fullmakterna tidt och ofta
kompletterades med utdelade »muntliga besked.» Johan tillvägagick dock
fortfarande forsigtigt, af räddhåga att kompromettera sig, på samma
gång hans omsorger för Eriks bevakande mångdubblades i det ögonblick
denne åter beträdde det egentliga Sveriges jord och en rad af jäsningar,
uppror, sammansvärjningar, myterier begynte och fortsattes i Småland,
Upland, Vestergötland, bland Johans skotska legotrupper, till och med
bland besättningarna på slotten, der Erik förvarades. Johan hyste
misstro mot sjelfva hertig Carl, som afböjde den gjorda påkänningen
om Eriks afdagatagande, och förbjöd hvar och en annan än Eriks
väktare tillträde till honom. Från maj sistnämda år, 1572, påträffar
man första skriftliga befallningen till Eriks väktare att, om de
»aldrig så litet fömumme» (af befrielseförsök), genast döda honom,
hvar-jemte Johan hänvisar till väktames erhållna fullmakter (ej numera
tillgängliga) och muntliga besked. Johan hade således redan före denna
tid formulerat ett beslut att på eget ansvar låta förr döda Erik, än tillåta
honom befrias, och han emottager ännu samma månad helig ed af fyra
personer, bland hviika den sedan vid Eriks dödsbädd uppträdande Mats
Mårtensson lakej, att de icke skola låta Erik med lifvet undkomma ur
fängelset samt att de alltid skola förblifva fiender till dem, som
unnade honom eller hans afföda något godt Man finner häraf således
ock att Johan aldrig ämnade ingå på fredlig öfverenskommelse med
Erik, aldrig lyssna till hans förslag att få egna sig åt privatlifvet
eller att gå i landsflykt. Sistnämda förslag återfinnes i det af
Ahl-qvist meddelade, odaterade konseptet till ett bref till Johan, i
hvilket Erik, med hemsk känsla af broderns sinnesstämning mot honom
skrifver: »j wile betenckie thz eder föge kunne ware berömeligit, att
iså göre emoot Oss, såsom Cain giorde emoot Abel, Och att Wij
ade wäl hafft rådh, att bringe Eder vm halssen, hwar Wij thz hade
göre welet, Men Wij haffwe Eder aff broderlig förwantniss förschonedt.»
Men dessa ord endast påminte Johan om den harm och förfaran, han
sjelf utstod under sin fyraåriga fångenskap i Eriks våld, hvarunder
han dock fick hos sig behålla sin trogna gemål, hvaremot Johan
slutligen skilde från Erik den enda menniska, han egde förtroende till
och älskade, hans drottning Katarina Månsdotter. Sedan Erik följande
år blifvit från Gripsholm flyttad till Westerås slott, utfärdade Johan, d.
21 juni 1573, fullmakt åt Kr. Gabr. Oxenstierna m. fl., bland hviika
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
