Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödas, »så frampt mann ingelunde kunne beholle honnom vdi thz
fen-gelse som han nv tilbörligen är stadd vdi», på följande sätt: »Och är
tilbefruchtendes, att man mere haffwer giort Gudh Alzmechtig emotth
änn till behagh, i dett att man honnom för hans höghetz schuldh så
lenge förskonedt och så gode welkor efterlattidt haffwer»; samt vidare
längre fram: »För sådanne orsaker schuldh, så och till atth forekomme
vpror och twedrecht, af hwilken Rijkett och Oss alle enn ewigh och
ovprättelig skade kunne hende och tillståå. Och allthenstundh hanns
förlossningh och wallfärdh, ähr alles wåres och menige Rijkzens
in-byggeres skade och dödelige förderf, såsom man vdaf hans dagelige taal
begrijpe kann, Tesliges, efter och allrede (:ty werr:) altt för månge äre
för hanns schuldh komne om halssen, både the som hann sielf vdi
sitth Regementz tijdh så wel Personligh som igenom andre lotth
mörde och ihielslå, så och månge andre andre som seden hann blef
fongen, för hanns förlossning schuldh, tilbörligen äre straffede blefne.
DherfÖre och efter thett (nu följer den teologiskt dogmatiska satsen, att
det är bättre och kristligare att en lider, än att många oskyldiga skola
bli förderfvade), Szå haffwe wij sampteligen» etc. Dessutom heter det
på två särskilda ställen, att Erik genom sina gemingar, grofva laster
och synder redan »både andeligh och werldzligh lijwet förbrutidt
hadhe»; d. v. s., biskoparne och prelaterna döma Erik; till döden på
grund af religionen och Bibeln, på samma gång riksråden döma
nonom från lifvet på grund af den borgerliga och politiska lagen.
Det tyckes att Johan bort vara nöjd dermed, och han var det väl
äfven. Såväl i sin helhet som i sina enskildheter saknar denna dom,
ännu mera än biskoparnes af 1569, karakteren att vara en politiskt
begränsad åtgärd, afsedd blott för ett visst ytterligt fall. Erik dömes
genast i inledningen både andligen och timfigen till döden och ehuru
det, efter lydelsen i Johans fullmakter till väktame, upprepas, att Erik
må dödas, ifall man ej pä annat sätt kan hindra honom att
undan-komma ur fängelset, så betonas lika starkt vid sidan af denna
bestämning att Eriks lif redan alltför länge blifvit skonadt
(oak-tadt intet sådant ytterligt fall, som i den nämda bestämningen afses,
ännu inträffat), att det är en fosterländsk pligt att förekomma uppror
och tvedrägt samt att sammansvärjningarna i och för Eriks befriande
redan kostat allt för många menniskor lifvet, hvilket allt ovilkorligt
leder till den slutsatsen, att det vore bäst och rättast att, när helst
det lämpade sig och så ske kunde, döda honom. Det öfverlemnas
sålunda åt Johan sielf att välja mellan det vilkorliga och ovilkorliga
dödandet, utan att dock alternativet upptages i konklusionen, hvilken ,i
diplomatisk cirkelgång slutar med »hwaah som her tillförennde om Kongh Erich
är forfattedt.» Denna dödsdom, som äfven hölls hemlig såväl for hertig
Carl som för »menige Rijkzens inbyggere», lemnade alltså Erik
fullkomligt i Johans våld. Johan var tryggad för att i hvarje händelse, sedan
gerningen skett, ega mäktige medorottslige. Han kunde nu när han ville
i hemlighet rigta slaget mot sin broder. Måhända öfverfolls han dock
af en rysning när allt sålunda var forberedt; måhända erfor han till
en början den lugnande känsla, som blotta vissheten af ovilkorlig makt
plägar ingifva den som länge eftersträfvat och ändtligen ernått
densamma. Alltnog, han lemnar Erik i fred, ehuru det på samma gång är
påtagligt att minsta nya anledning till oro, till fruktan numera måste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
