Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket mera afgörande än förut, hota Eriks lif. Händelsen gör att
tiaen från mars 1575 till hösten 1576 är fri för alla inre jäsningar;
det är så lugnt, att till och med Johans många vanliga
påminnelse-bref till Eriks väktare, hvilka dock under tiden ett par gånger
ombytas, upphöra. Först i augusti 1576 skrifver konung Johan ett
på-minnelsebref till Maurits Göransson. Några månader senare, i
november, upptäckes presten Maurits Rasmussons i Böne
sammansvärjning. Johan ni skickar sin beryktade sekreterare Johan Henriksson
ned till Vestergötland för att taga del i undersökningarna, hvilka sluta
med Maurits Rasmussons dödsdom. Undersökningarna fortgå
imeller-tid ännu i slutet af december.
Innan vi gå längre vilja vi nu egna en blick åt det sätt, hvarpå
Forssell behandlar i det föregående anförda sakförhållanden. I sin
första kritik af Ahlqvists afhandling, framställde Forssell sina inlägg
till Johan IU:s förmån på sådant sätt, som om Forssell sjelf egentligen
vore den första som uppmärksammat lika ordalydelsen af fulhn. d. 21
juni 1573 och 19 jan. 1577. I sitt genmäle ennrar Ahlqvist, att han
dock redan i sitt arbete (sid. 72, 73, 77) bevisat denna ordagranna
öfverensstämmelse. Forssell medgifver, i en af sina femton noter, att
han begått »ett fel mot den vetenskapliga konvenansen», då han ej
omnämde Ahlqvists med sin »öfverensstammande uppgift» (borde heta:
sitt begagnande af den uppgift, som Ahlqvist gjort), men anser sig
ursäktas af den omständigheten, att han vid samma faktum
anknutit en »bevisning», som man ej finner hos’Ahlqvist. Härvid bör
anmärkas, att det är en besynnerlig åsigt, som omöjligt kan vinna
burskap inom vetenskapen, att en olika uppfattning eller tillämpning
af historiska sakförhållandens betydelse skulle kunna gälla såsom
ursäkt för ett rent tillegnande af uppgifterna om samma sakförhållanden
i och för sig. Vidare har Forssell i Riksarkivet påträffat
konsept-exemplaret af brefvet d. 21 juni 1573, å hvilket finnes en påteckning,
att tre andra lika lydande fullmakter, utom den af d. 19 jan. 1577,
blif-vit utfärdade till Eriks väktare, en omständighet, som Forssell, från den
ståndpunkt han valt, anser vara vida vigtigare än den förut
observerade likheten mellan fullmakterna d. 21 juni 1573 och 19 jan. 1577,
emedan man nu först med visshet vet att de öfriga fullmakterna,
efter 1573, äro ordagrant lika hvarandra. Äfven här fordras en
erinran. Forssell har glömt anmärka, att ej heller Ahlqvist inskränkt sina
uppgifter och slutsatser, beträffande fullmakternas liknet med hvarandra,
endast till den observerade likheten mellan dem af d. 21 juni 1573
och 19 jan. 1577. I »Konung Erik XIV:s fängelse och död» sid. 73,
noten, heter det: »Då derjemte Stjeraman (i sin not till Tegel a. st.
s. 303) omtalar en liknande fullmakt för Gustaf Björnsson Båt, dat.
d. 8 dec. 1575, är man berättigad till den slutsatsen, att Johan under
fem år gaf ordagrant samma föreskrifter i afseende å Eriks dödande».
Betydelsen af det af Forssell påträffade ftøMScpl-exemplaret inskränker
sig således dertill, att endast bekräfta de redan ai Ahlqvist gjorda
uppgifterna och dragna slutsatserna. Men Forssells vurm, vi kunna ej
finna ett lämpligare ord, att göra upptäckter på den af Ahlqvist
upp-rödjade marken, är så stor, att han icke märker, det sjelfva
hörnstenen i hans »bevisning», nämligen åsigten att fullmakten d. 19 jan.
1577 icke kan anses i och för sig såsom speciel befallning att döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
