Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta är alls icke fallet, och lika litet finnas några dylika instruktioner.
Först sedan Erik, enligt vaktarnes egen berättelse, varit sjuk i sex
dagars tid och ytterligare två dagar legat till sängs dödssjuk, så att
han redan annammat nattvarden, skickas Mats Mårtensson med
underrättelse härom till konung Johan, som knappast mera då kunde få tillfälle
att forordna några officiella personer till Eriks dödsbädd, — ett
uraktlåtande som hertig Carl förebrår honom, — emedan Erik med all
sannolikhet, hvilket ock inträffade, vore död innan dessa personer skulle
hunnit inställa sig på örbyhus. Vidare tillkallas kyrkoherden i
Vendel, Johannes Petri, först om aftonen d. 24, efter det att Erik
redan biktat, begått nattvarden, befann sig nära sitt dödsarbete och
alltså egde föga krafter mera att tala. Åtgärderna stå ej i
harmoni med hvarandra, i det att väktarne sålunda, på samma gång de
önska få intygadt att Erik dött af naturlig sjukdom, så mycket som
möjligt undanhållit dess förlopp för profana vitnens blickar; och af
denna inre motsägelse måste man draga den slutsatsen, att den af
dem uppgifna dödsorsaken icke måste hafva Varit den rätta. Hvilken
då? Svaret kan endast bli ett. För det andra förefinnes det en
motsägelse mellan de af Erik Andersson och hans medhjelpare utfärdade
dokumenten. Det ena af dem är ett resepass för Mats Mårtensson, i
hvilket det heter, att han färdas till konung Johan »med någre
munt-lige ärender och värf», hvilkas sanningsenlighet undertecknarne med
sina namn och signeter bekräfta. Det andra utgöres, såsom Forssell
mycket riktigt framhållit, endast af en minnessedel, skrifven af Erik
Andersson till Mats Mårtensson, angående hvad han hade »att berätte K. M.»
Nu ligger det i sakens natur, att en dylik minnessedel, som till hela sin
form är blott en enskild promemoria för lakeien Mats Mårtensons
räkning, icke var på något sätt egnad att, såsom officielt dokument,
öfverlem-nas till konungen nån hans tillförordnade väktare, så mycket mindre
som i sjelfva passet uttryckligen står, att budets ärender voro muntliga.
Icke desto mindre öfverlemnar den pålitlige Mats, som redan länge
varit Eriks edsvurne väktare och som säkert ej skulle blifvit af konung
Johan dertill utsedd, om han hade varit så dum eller minnesslö, att Erik
Andersson kunnat befara att han på ett par dagar skulle glömma bort
hvad han under fem års tid och helt nyligen sjelf sett och erfarit, ifall
han icke fått det upptecknadt på en minnessedel, icke desto mindre
öfverlemnar, såsom sagdt, Mats äfven promemorian i händerna på konung
Johan, som sedan sänder den, jemte kyrkoherdens i Vendel berättelse,
till hertig Carl, såsom vederbörligt, oskuldsfullt intyg om broderns död
genom sjukdom. Häraf vill det uppenbart synas, att de muntliga
ärendena voro ett, och uppgifterna i minnessedeln ett annat, de förra
hemliga, den senare ämnad att kunna i hela sin afsigtslösa karakter visas
för alla, om Mats, väktarne eller konung Johan sjelf efteråt antastades
i och för det budskap Mats Mårtensson bragte från örbyhiys. För det
tredje måste, såsom vi redan anmärkt, det väcka uppmärksamhet, att
Maurits Göransson, enligt all sannolikhet äfven närvarande på
örbyhus, hela tiden hålles eller håller sig undan; ty hans namn påträffas
icke i något af vitnesdokumenten. Erinrar man sig att konung Johan i
slutet af augusti 1576 skref till honom ett påminnelsebref, hvilket an-
fifver att Johan icke var fullt belåten med Maurits Göranssons nit,
astar dennes tillbakadragenhet ytterligare ett betänkligt ljus öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
