Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid erbjödo de i nya testamentet förekommande talesätten om fad ren,
sonen och den helige ande — yttranden, hvilka der visserligen höra
till ett helt annat tankesammanhang — ett önskadt stöd och tillika en
beqväm formel, och sålunda utbildade sig tidigt den till en böljan
ännu ytterst obestämda föreställningen om Guds treenighet.
Bemödandet att uppvisa möjligheten af Guds inneboende i Jesu person blef
således en anledning, om ock ej den enda, till den kyrkliga
treenig-hetsdogmens uppkomst.
Snart visade det sig dock, att den medelst denna utväg försökta
lösningen af problemet endast från en ny sida framkallade alldeles
samma svårigheter. Är nämligen dén i Guds väsende ingående
fier-heten en personlig flerhet, så kunna de gudomliga personerna väl
tillsammans bilda en enhet, men denna enhet kan omöjligen vara en
numerisk. Men då just den numeriska enheten var oskiljaktig från
kristendomens i arf från judendomen mottagna monoteistiska
guds-begrepp, så syntes treenighetsdogmens uppställande innebära samma
våldförande af Guds enhet, som det man vid läran om Guds
inneboende i Jesus sökt undvika. För att rädda monoteismens begrepp
hade man att välja mellan att antingen afdraga något från Guds
verkliga varande i Jesus, hvarigenom man återgick till den gamla
obestämda föreställningen om honom såsom en men niska, som endast
öf-verhufvud stod i ett synnerligt nära förhållande till Gud, eller att
minska den personliga åtskilnaden mellan de trenne gudomspersonerna,
fadren, sonen och den helige ande. Mellan dessa båda olika riktningar
uppstod nu inom kyrkan en strid, och derjemte inom den sistnämnda
riktningen en strid mellan dem, hvilka öfvervägande lade vigt på
antagandet af det gudomligas fulla närvaro hos Jesus, och dem, hvilkas
hufvudintresse gick ut på fasthållandet af Guds numeriska enhet.
Kampen mellan dessa sistnämnde, de 8. k. modalisterna, och de stränga
trinitarierna fortsattes länge, och under hela denna tid vacklade
före-ställningarne om Jesu person än åt en sida än åt en annan, tills
slutligen ett afgörande framkallades, närmast föranledt af den alexandrinske
presbyterns Arii uppträdande.... I motsats till arianismen, som, då den
antager att sonen, ehuru ett skapadt väsende, dock kan dyrkas såsom
Gud, i sina konseqvenser leder till hednisk polyteism, fastställdes på
det första allmänna kyrkomötet i Nicoea år 325 e. Kr. att sonen vore
af evighet född af fodren, således ej skapad, och att han vore af lika
väsende med fodren.»
Ännu återstod dock att afgöra i hvad förhållande det gudomliga
står till det menskliga hos Jesus eller m. a. o. på hvad sätt Jesu
»tvenne olika naturer» äro i hans person förenade till en lefvande
enhet. Denna fråga besvarades på det fjerde kyrkomötet i Chalcedon
år 451 e. Kr. der den rättrogna läran om Jesu person omsider fick
sitt definitiva uttryck. De tvenne naturerna äro i hans person
förenade »oupplösligt och oskiljaktigt, utan sammanblandning och utan
förvandling». — »Men med allt erkännande af dessa formlers betydelse
för m tid, kunna vi dock ej undgå att göra oss den frågan: hvad har
det väl under den dogmatiserande kyrkans händer blifvit af den
verklige Jesus, evangeliernas, den första församlingens Jesus? Hvem kan
väl i denna chalcedonska gudamenniskas underligt tvehöfdade skepnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
