Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenskaper. — Till att tro allt detta förbinder man sig, om man säger
sig tro på »Kristi gudom.»
Men har då Jesus sjelf påbjudit omfattandet af en dylik åsigt
angående hans härkomst och väsens beskaffenhet? Nej, ingalunda! Dea
ortodoxa inkarnationsdogmen, som ännu af kyrkan anbefalles till
antagande »vid vite af eviga helvetsstraff», är helt och hållet främmande
för nya testamentets kristologiska åskådningssätt och har uppkommit
långt senare under inflytandet af åtskilliga samverkande orsaker.
Denna dogmens födelse och utbildning beskrifver Réville med mycken
åskådlighet. Han visar oss huru de nytestamentliga skriftställarne skilja
sig åt ifråga om Kristus, hvilken af dem uppfattas antingen såsom den
messianske profeten, ,»den himmelska menniskan» eller »det gudomliga
ordet»; huru genom Logos-läran småningom bereddes öfvergången till
ett slags »diteism», i det att man drefs att alltmera ställa »ordet» i
full jembredd med Gud sjelf; huru man, för att undvika en dylik
två-gudslära, efter långvarigt famlande leddes till trinitetsdogmens upp*
ställande, hvilket dock endast hade till följd, att kristendomen
hädanefter fick en afgjord prägel af /rtteism.
Maria-kulten inom den nutida katolicismen utgör en slags
fortsättning af dessa apoteoserande tendenser och står på väg att
förvandla de troende katolikernas religion till en verklig tørateism.
Mot detta kyrkolärans hedniska skaplynne inlägga tänkandet och
forskningen i våra dagar med förnyad kraft sina protester.
Treenighets-och inkarnationsdogmerna, otillgängliga för förnuftet, vederlagda genom
den bibliska kritiken, gagnlösa för de religiösa behofven, hafva lefvat
ut sin tid, och de sauningsfrön, dessa dogmer utan tvifvel innehålla,
böra iklädas helt andra former. Och visst är, att likasom kristendomen
egt en blomstrande tillvaro och skänkt tröst i lif och död åt tusentals
troende långt innan någon trodde Kristus vara Gud, så skall den äfven
fortfarande bestå, sedan dogmtron en gång nödgats afstå från sitt anspråk
på att gälla såsom »den allena saliggörande.» Kärleken till Kristus —
och denna kärlek är ju det vigtigaste — skall ej dö bort inom
mänskligheten, derföre att dogmtron i tidernas längd kommer att vika för
en högre och renare tro. Denna tro — den sannt religiösa — skall
kunna se formler och systemer vexla, utan att hon derföre förlorar
sin glada tillförsigt:
i
».. . Comme 1’oiseau posé pour un instant
Sur des rameaux trop fréles,
Qui sent ployer la branche et qui chante pourtant,
Sachant qu’il a des ailesl»
C. y. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
