Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfattningen af förhållandet mellan Gud och verlden mynnar har ut
i en ofruktbar dualism, hvars ohållbarhet redan Didebot insåg. — Hvad
beträffar Rousseaus religiösa åskådningssätt, så har detta sällan blifvit
riktigt uppfattadt. Sjelf har han låtit sig vara angeläget underrätta
oss om, att det ej finnes fullständigt uttaladt i EmUe, utförligare har
han redogjort för detsamma i sina Lettres écrites de la montagne,
ett slags officielt manifest till hans medborgare. I stället för att,
såsom Voltaire, smycka sig med namnet »teist», harmas Rousseau öfver
att man vill förneka honom rättigheten att betrakta sig som en god
protestant, och drifva honom ut ur kristna kyrkan, inom hvilken han
vill qvarstanna. »Vi erkänna», skrifver han, »Jesu Kristi auktoritet,
emedan vårt förstånd fattar det sanna och sublima uti hans lära. Vi
tro, att han varit beklädd med gudomlig myndighet, och vi förstå, att
i hans vandel röjer sig en mer än mensklig dygd, i hans lära en mer
än mensklig vishet. Detta är hvad som står fast för oss. Jag
förklarar mig vara kristen; mina förföljare säga, att jag icke är det
Desse herrar, fast beslutne att, mot min vilja, göra mig till en
förne-kare af uppenbarelsen, anse det betyda ingenting, att jag erkänner
uppenbarelsens sanning på grund af de bevis, hvilka jag finner vara
öfvertygande; de vilja, att jag skall erkänna henne på grund af vissa
andra bevis, hvilka jag ej är i stånd att såsom verkliga bevis
godkänna; och emedan jag icke kan detta, påstå de, att jag förnekar
uppenbarelsen. Kan man väl tänka sig någonting mera orättvist, mera
narraktigt?» — I en annan skrift, der han ännu en gång offentligt
bekänner sin personliga tro, upprepar han: »jag är en kristen, en
uppriktig kristen, enligt evangelii lära. Jag är kristen, icke såsom en
lärjunge af presterna, utan såsom Jesu Kristi lärjunge».
Hade Rousseau varit i besittning af något mera historisk kritik,
skulle han kunnat gälla som mönsterbilden af en liberal protestant i
våra dagar: en uppriktigt, fastän ej ortodoxt troende, som till de
ortodoxes stora förargelse, af varmaste öfvertygelse gör anspråk på, att
få gälla såsom kristen. Det är anmärkningsvärdt, att en protestant
har svårare att frigöra sig ur den gamla trons band, än en katolik.
Den sistnämnde går fika lätt till ytterligheter i sitt förnekande, som
han förut gjort det i sitt försannthållande. Voltaire och Rousseau
representera den ene det katolska, den andre det protestantiska lynnet
under adertonde århundradet. En Voltaire kunde uppträda endast inom
katolicismen.
Utan att förringa desse vägbrytande personligheters stora
betydelse, har dock vårt århundrade i religiöst afseende ej följt dem i
spåren. Samtidens religiösa tänkesätt är vida aflägset från Voltaires
och Rousseaus deism. Hela tidsmedvetandet har, i fråga om
uppfattningen af det religiösa, gjort, så att säga, en total omsvängning, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
