- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
793

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga och krigiska öfverlägsenhet, voro judarne öfvertygade om, att detta
välde en gång skulle blifva deras, derföre att deras religion var den
högsta. Jerusalems tempel var deras Capitolium. En social och
politisk reform, förberedd genom dygd och helighet, genom monoteismens
seger öfver afguderiet, och genomförd till hela verldens båtnad af Israel,
det utvalda folket, Guds älskade son — sådant var det ideal, som
fö-resväfvade judiska nationen. Profeterna, ett slags inspirerade
folktribuner, siare eller visionärer, frammanade detta ideal och målade det
i glänsande färger för nationens blickar. Detta är hvad man kallar
messianismen eller kristendomen, derföre att en Messias eller Kristus,
en af Herren smord teokratisk konung, skulle förverkliga det
ifrågavarande idealet. I viss mening var sjelfva det israelitiska folket en
folk-Messias; åtminstone voro judarne, genom deras brinnande,
okuf-liga tro allesamman messianister, d. v. s. ett slags kristne före Kristus.

Esaias i synnerhet kan betraktas såsom denna första kristendoms
apostel och lofsjungare. Messianismen eller Guds rike på jorden
be-skrifves af honom såsom den lyckliga sammansmältningen af det
ymnigt öfverflödande andliga och jordiska goda; de öfriga profeterna,
från David till Daniel, skildra det nya verldstillståndet i samma anda.
Ingenting är glömdt: den åt de värdigaste öfverlemnade rättigheten
att befalla, förmånen af ett långt lif, naturens beherrskande genom
arbetet, rättigheten till upplysning och till de jordiska égodelames oqvalda
besittning tillförsäkrad åt alla. Yi återfinna i dessa profetiska
framtidsbilder liksom grunddragen till nyare tiders »utopier» och
»phalan-sterer», men med en sedlig lyftning i det allmänna åskådningssattet,
hvilken dessa sistnämnda icke alltid i lika hög grad erbjuda. Den
messianska idén utgjorde sjelfva lifsnerven i det judiska folkets
nationella tillvaro, och denna idés fullständiga förverkligande innebar
grundläggandet af en helig demokrati öfver hela jorden.

Denna messianska roll öfvertog nu Jesus i hela dess omfattning,
alldeles sådan den framställde sig för honom enligt den stora
nationella traditionen, således utan att i något afseende stympa densamma;
detta måste man, till hans ära, fasthålla. Hvarje afprutning skulle
här minskat uppgiftens betydelse. Jesus ville åvägabringa en religiös
revolution, som på samma gång skulle blifva er. social och politisk;
hans handlingar intyga denna hans afsigt, ännu klarare än hans ord.
Han var ingen trångbröstad jude, men han var en varm patriot, och
just derföre kunde han ej helt och hållet lösrycka sig från det
allmänna åskådningssätt, som omfattades af hans folk, en af den gamla
verldens ädlaste nationer. Han drefs ingalunda af någon vanlig
äregirighet; men han ville bereda rättfärdighetens seger, rödja väg för Guds
rikes tillkomst på jorden, och för detta sitt syftemåls utförande
räknade han på bistånd både af Gud och af folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free