Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Draga vi oss till minnes, hvilken den grundtanke är, som
sammanhåller »Jesu sällskap», inse vi lätt hurusom påfvedömet, genom att
ännu en gång kasta sig i jesuitismens armar, brutit ej blott med
nutidens bildning, utan med den sedliga grundvalen för hela den
närvarande samfundsordningen.
I de ryktbara »konstitutioner» (regulæ societatis), medelst hvilka
Ignatius Lotola sökte efter sin vilja bilda andan i den af honom
stiftade orden, förekommer, rörande lydnadens pligt, följande yttrande:
»Man måste offra sin vilja, sitt omdöme, sin själ under den
öfverord-nades vilja såsom under försynens styrelse; man måste lyda blindt och
afstå irån hvarje sjelfständig tanke. Man bör vara såsom ett lik, sm
låter vända sig åt alla sidor och behandla sig på hvad sätt sam helst,
eller som den staf, gubben håller i handen, af hvilken han betjenar
sig för att gå, hvarthän han vill, och som han begagnar såsom han
vill.» — Här, i denna »lydighet intill döden», hafva vi
förklaringsgrunden till jesuitersamfundets fruktansvärda magt. Allenastyrelse,
oinskränkt välde i kyrkan och staten har i alla tider varit ordens
yttersta mål, och för att ernå det stora, har den slugt vetat offra det
mindre. Inom orden afsäger sig den enskilde frivilligt hvarje
individuell öfvertygelse, hvarje önskan för egen del, för att såsom ett
lydigt redskap tjena sällskapets aldrig Öfvergifna hufvudsyfte. Kärlek
och hat finnas visserligen till äfven för jesuiten, men endast i hans
egenskap af ordensmedlem; det är ordens intressen, tolkade af den
ledande viljan, jesuitergeneralen, som egga hans lidelser och bestämma
deras riktning. Men denna de blindt lydande medlemmames sjelflöshet
ur hvilken samfundet såsom ett helt hemtar sin styrka, ligger på samma
gång till grund för jesuitismens mot rätt och sedlighet fientliga
hållning. Ty då orden genom sin oböjliga disciplin tillintetgör den fria,
tillräkneliga personligheten, som har valet öppet mellan olika
handlingar, men derföre äfven bär ansvaret för sitt handlingssätt, öfverflyttar den
på samma gång ansvarets börda från den enskilde på det organiserade
hela, i hvars tjenst individen är ett viljelöst verktyg. Den vanliga
gräns-skilnaden mellan ondt och godt har derigenom blifvit utplånad; godt
är allt, som främjar »det heliga ändamålet»; mened,
historieförfalskning, sedeslöshetens underblåsande, folkuppvigling, konungamord —
detta och mera sådant kan under vissa omständigheter blifva ingalunda
förkastliga medel »till Guds äras förstorande», alldenstund »ändamålet
helgar medlet b Det är denna djupa illistighet i sedebudets uttolkning,
detta hänsynslösa förtrampande af personligheten, denna ärelystnadens
förtärande och dock liksom kalla glöd, som åt jesuitismen ger något
förvridet, dämoniskt, hvilket förklarar den nästan instinktmessiga afsky,
det egentliga folket i alla tider hyst för Loyolas samfund, yttrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
