Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bespierre ur statsklokhetens synpunkt; han beskyller »ateismen» for
att vara »ett aristokratiskt tänkesätt», hvarimot »idén om en rättvis
forsyn, som vakar öfver den förtryckta oskulden och straffar det
triumferande brottet, är helt och hållet social och republikansk» och bor
derföre hållas vid lif i staten. Men om ateismen är af samhällsvådlig
natur, så gäller detta i ännu högre grad om »fanatismen.» Också är
det mot denna Robespierre riktar sina våldsammaste utfall. »Presterna»,
säger han, »äro for religionen hvad charlatanerna äro för läkarekonsten.
Huru olika är ej naturens religion presternas! Jag känner ingenting
som så liknaF ateismen, som den af presterna hopgjorda religionen.
Det är de, som skapat Gud till en afbild af dein sjelfve; de hafva
följaktligen gjort honom afundsjuk, nyckfull, lysten, grym, hämdgirig;
de innestänga honom i himmelen och vilja ej veta utaf honom på
jorden, utom när han der behöfves, för att åt dem sjelfve skänka
rikedomar, magt och ära.» — »Fanatiska prester», utbrister han i ett
annat af sina tal, »med hvilka bevis kunnen J väl styrka Eder
före-gifna fullmagt såsom Guds sändebud? Hafven J väl, högre än alla
andra, älskat rättvisan, sanningen? Hafven J omhuldat jemlikheten,
försvarat folkets rättigheter, afskytt och bekämpat tyranniet? O, nej!
J hafven tvärtom sagt till konungame: »J ären Guds afbilder på
jorden; Eder magt hafven J från Gud.» Och konungarne hafva svarat
Eder: »Ja; och J ären i sanning Guds högtbetrodde sändebud; förenom
våra krafter för att sköfla folken och dela rofvet oss imellan.»
Sålunda hafva spiran och rökelsekaret sammangaddat sig till att vanära
himmelen och inkräkta jorden!»
Dessa vredesjudande utgjutelser, i hvilka en Robespierre, under
åhörarnes dundrande applåder, ger luft åt sin förbittring mot prester
i gemen, röja de känslor af ett nästan tigerartadt hat mot det
kyrkligt bestående, som vid denna tid bemägtigat sig franska nationen.
Behofvet af näring för det religiösa lifvet hade dock ej utslocknat
»Lemnom presterna», säger Robespierre, »men för att återvända till
Gud. Låtom oss ankyta sedligheten till dess eviga grundval genom
att bibringa menniskoma denna religiösa vördnad för menniskovärdet
denna djupa känsla af pligtens helgd, som är den enda borgen för
samhällets lycka!» — Genom denna utan tvifvel riktiga och sunda
uppfattning höjer sig revolutionstidehvarfvet, åtminstone i teorien, öfver
den föregående tidens krassa materialism. Återstår blott att efterse,
, på hvad sätt Robespierre och hans själafränder vilja i lifvet
förverkliga sina och tidens religiösa idéer. De mena sig för detta ändamål
böra införa en allmän naturreligion, innehållande, i stället för
dogmerna, de förnuftssanningar (Guds tillvaro, själens odödlighet, dygdens
värde o. s. v.), om hvilka alla borde kunna förena sig. Dessa
sanningars utbredande och befästande blir uppfostrans åliggande. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
