- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
808

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvar och en frän sin ständpunkt, att återinsätta kristendomen i dess
fordna rättigheter; i Frankrike fick samma bemödande sin förnämste
målsman i Chateaubriand. En vek, melankolisk skaldenatur, med afsky
bortvändande sig frän revolutionens fasor, hade han, i svärmisk
hänförelse för romantikens idealer, »gråtit och trott» och lärt sig tags
känslor och fantasier för tankar. I sitt berömda arbete Génie du
christianisme uppträder han till kristendomens försvar mot förnekelsen
och väljer dervid med riktig takt sina vapen efter motståndarnes
stridssätt. Med de egentligt lärde inom det fientliga lägret inlåter han sig
icke; den läsarekrets, till hvilken han företrädesvis vänder sig, är
salongernas »fina verld»; arbetets ton har han skickligt beräknat med
afseende på det tillämnade omvändelseverket inom »la haute volée’s»
förnäma kretsar. Voltaire hade uteslutande vädjat till sina läsares
s. k. »sunda förstånd», d. v. s. till deras böjelse och förmåga att ur
ytliga iakttagelser draga ensidiga slutledningar. Han hade derjemte
vid sitt härnadståg mot den kyrkliga kristendomen tillgripit åtlöjets
fruktansvärda vapen. Chateaubriand derimot söker i främsta rummet
anslå känslan och fantasien; »min uppgift är icke», säger han, »att
försona de otrogna sofisterna med religionen, utan att rädda den verld,
som genom dem blifvit vilseförd. Man har vilsefört menskligheten, då
man påstått, att kristendomen vore en barbarisk religion, orimlig i
sina lärosatser, löjlig i sina bruk, fientlig mot konster och
vetenskaper, icke förenlig med förnuftet och skönheten. Det gäller att
uppvisa, att af alla religioner, som hågonsin funnits till, är
kristendomen den mest poetiska, den menskligaste; att den nyare tiden har
denna religion att tacka för allt, från åkerbruket ända upp till den
exakta vetenskapen, från, sjukhusen och fattigherbergena ända till de
af Michael Angelo uppbyggda och af Rafael smyckade templen. Man
bör söka visa att kristendomen gynnar snillet, renar smaken, närer
dygden, stärker tanken, ger skriftställaren ädla former, konstnären
upphöjda idealer, med ett ord: »qu’il n’y a rien de plus aimable, de
plus pompeux, que le christianisme.»

Jemför man dessa den snillrike verldsmannens artighetsbetygelser
mot en religion, i hvars djup han aldrig inträngt, med t. ex. en Pascals
energiska mystik, hvilken, t. o. m. der den rasar som Kung Lear,
erinrar om menniskoandens ursprungliga majestät, förefaller den
entusiasm, med hvilken arbetet mottogs, nästan obegriplig. Men — boken
var tidsenlig, populär och hållen i fransysk anda. Man hade hunnit
tröttna vid den torra matematiska bildningen; Chateaubriands
konstnärligt utförda skildringar ansträngde ej tankekraften och voro lika
underhållande som pikanta. Arbetet gjorde derföre epok och
grundläde författarens odödlighet bland sina landsmän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free