Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång sin samhällsställning och förmögenhet; han lemnade Frankrike,
vistades länge i Italien och blef slutligen konungens af Sardinien
sändebud vid hofvet i St. Petersburg. Här stannade han 14 är och
utvecklade under hela denna tid, ofta kämpande med svårt ekonomiskt
betryck, en rastlös verksamhet, såväl vid bevakandet af Sardiniens
diplomatiska intressen, som framför allt genom sina skrifter, i hvilka
han uppträdde som riddare för konungadömets och kyrkans sak ölver
hela Europa. Såsom skriftställare fullföljer han alltid bestämda
praktiska syften; till sin personlighet var han dock ej företrädesvis en
handlingens man, utan en grubblande Hamlet-natur; hans
sjelfbekän-nelse innefattas i yttrandet: »je voudrais vouloir, mais je finis toujours
par penöfer.»
De Maistres förnämsta skrifter äro till antalet tre. I
Considé-rations sur la France (1796) har han framställt sina politiska
grundsatser; i boken Du Pape (1819) sitt kyrkliga åskådningssätt;
grunddragen af hans teologi återfinnas i det oafslutade arbetet Soirées de
Saint-Pétersbourg, som utkom efter författarens död. Den genomgående
tanken i dessa skrifter är: bekämpandet af den nyare tidens idéer om
frihet och sjelfstyrelse inom kyrkan och staten.
Utgångspunkten för hans uppträdande mot dessa idéer var
öfver-tygelsen om det individuella omdömets och godtyckets otillförlitlighet
gentimot »det objektiva», det historiskt gifna i lära och
samfundsförhållanden. Sanningen — menar han — kan aldrig vinnas endast
genom den enskildes bemödanden såsom enskild; hon har en gång blifrit
menskligheten meddelad genom en gudomlig uppenbarelse och
fortplantas sedermera från folk till folk, från århundrade till århundrade
genom traditionen. Då först togo villfarelsen och brottet fart på allvar,
när traditionens heliga skatt våldsamt förskingrades genom
reformationen. Öfver Luther och hans verk utgjuter de Maistre sin vredes
fulla skålar. »Belials välde på jorden grundlädes då, när en på vin
och vällust begifven munk trotsigt uppreste sig mot kyrkans gudomliga
ordning för att kunna träda i äktenskap med en nunna. Från
protestantismen härstammar all den senare tidens tvifvelsjuka och andliga
oro: deisterna, toleransens apostlar, fritänkare samt den för tron så
farliga »slutledningarnes vetenskap, som smyger omkring i en trång,
nordisk drägt, med hufvudet instucket i en peruk, belastad med böcker
och instrumenter, nedsmutsad af bläck, blek af nattvak, med den
fårade pannan sänkt mot jorden.» Derifrån kommer äfven det
upproriska förnekandet af »suveränitetstanken», hvilket ligger till grund för
revolutionen, hvars »sataniska» karakter de Maistre skildrar med en
verklig hatets vältalighet.
Ännu gifves det dock lyckligtvis ett bålverk mot »la canaille», mot
gatu-upploppen och de vanvettiga ropen på »allmän rösträtt». Ett så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
