Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtryckta folket. Kristus var folkets vän; derföre spikade
öfverste-prestema honom på korset. Desse »Satans tjenare», som djerfvas be- •
nämna sig »Kristi prester», hafvå i alla tider varit vetenskapens och
tänkandets fiender. Genom sina godtyckligt uppfunna läror underhålla
de splitet och söndringen bland folken och lägga hinder i vägen för
verkliggörandet af kristendomens stora grundtanke om »la fraternité»,
hvilken äfven framskymtar bland revolutionens idéer. Hierarkien har
sålunda visat sig vara mensklighetens fiende och derigenom äfven
kristendomens, ty det för kristendomen utmärkande är just dess
öfver-ensstämmelse med menniskonaturens djupaste behof. Derföre skall
äfven kristendomen ega bestånd för alltid, om ock framtidens
kristendom kommer att blifva en helt annan, än den nu gällande katolska
eller protestantiska prestlärans. Hvad som dör, är icke .det lifvets
träd, en gudomlig hand inplanterat i verldshistorien, utan endast den
förtorkade bark, som betäcker stammens yta.
Det säger sig sjelft, att »en troendes ord» ofördröjligen fördömdes
från Rom såsom »ett gudlöshetens mästerstycke, ringa till sitt omfång,
men oändligt i anseende till innehållets förvändhet.» Detta hade dock
endast till följd, att Lamennais, år 1837, framträdde med ett nytt
arbete: Ajfaires de Rome, deri han utförligt redogjorde for de skäl, som
nödgade honom att skilja sin sak från påfvedömets. Sin politiska
trosbekännelse sammanfattade han ännu en gång i skriften Livre du
peuple (1840), som ådrog honom en anklagelse för »uppvigling till hat
och förakt mot konungens regering», med anledning af ett der
förekommande yttrande, att folken varit till förr än både adel och konungar.
Hans senare politiska skrifter: Le paps et le gouvemement (1840), Du
passé et de Vavenir du peuple (1842), Amschaspands et Darvands
(1843), m. fl. gå i allmänhet i samma riktning. Efter år 1837 arbetade
han någon tid, i förening med George Sand och Pierre Leroux, i den
radikala tidningen Le Monde; år 1846 utgaf han en öfversättning af
nya testamentet med noter, i hvilka han tolkade evangelierna »i
demokratiens anda».
Då den nuvarande påfven Pius IX tillträdt sitt embete, i Juni
1846, gjorde han ett försök att återvinna Lamennais för Roms
intressen. Han inbjöd honom till Vatikanen, för att der »omfamna och
välsigna honom.» Lamennais efterkom dock ej inbjudningen, men
sände påfven det svar, att han orubbligare än någonsin stode fast
vid sin tro på en framtidens kyrka och stat, hvilande på kristen
demokratisk grundval. I denna tro framhärdade »den siste kyrkofadren»
till sin lefnads slut; utan försoning med kyrkan afled han lugnt d. 27
Febr. 1854. Hans namn skall städse, hedradt, nämnas bland deras,
som med viljefast hängifvenhet kämpat för den religiösa frihetens sak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
