Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bild af den odelbara kyrkan — om hvilken krigsknektarne kastade
lott vid Kristi kors. Konstantini moder, den heliga Helena, hade
funnit rocken i Palästina och låtit skicka den till Trier, der den
sedermera forvarades i domkyrkan. Vid tre foregående tillfallen, då
man behöfde penningar till domkyrkans förskönande, hade reliken
blifvit utställd till beskådande mot en frivillig afgift. Ar 1844 beslöt
biskop Arnoldi i Trier att föranstalta en ny utställning af rocken,
till stärkande af menighetens religiösa tro och för att göra Trier tiO
en besökt vallfartsort. Detta sistnämnda ändamål uppnåddes äfven
på ett lysande sätt. Under det att rocken hängde under glas och
ram i choret bakom högaltaret, tågade, i dagame från d. 18 Augusti
till d. 6 Oktober 1844, betydligt öfver en million pilgrimer ifrån alla
trakter af Tyskland förbi densamma i tillbedjande processioner. Rhens
och Mosels dalar fylldes af de vallfärdande skarorna, som drogo fram
under psalmsång, med svajande fanor; i hvarje stad och by helsades
de med klockringning, under det att folket jublande strömmade dem
till möte; på floderna styrde talrika festligt smyckade fartyg fram
mot den plötsligt heligvordna staden. Naturligtvis uteblefro ej heller
de under dylika förhållanden öfliga underverken; åtskilliga berättelser
sattes i omlopp om sjuka, som blifvit botade endast genom åsynen af
rocken. Uppståndelsen var allmän, och icke ens en så grundlig
vederläggning af »det fromma sveket», som den H. v. Stbel, den
berömde historieskrifvaren, åstadkom i sin skrift Der heilige Rock zh
Trier und die zwanzig andern ungenakten Röcke, förmådde rycka
mängden ur hennes vidskepliga hänförelse.
Den afgörande domen öfver gyckelspelet skulle imellertid snart
komma från annat häll. 1 tidningen Sächsische Vaterlandsblätter
lästes d. 16 Okt. 1844 en uppsats: Das Urtheil eines katolischen
Prie-sters uber den heiligen Rock in ’Trier. Författaren vänder sig
omedelbart till Trier-biskopen Arnoldi, hvilken han i skarpa ordalag
påminner om hans verkliga biskopspligter. Kyrkans stiftare har åt
sina lärjungar efterlemnat icke sin rock, utan sin anda; rocken tillföll
hans bödlar. Biskopen hade derimot skändligen bedragit de folkmassor,
hvilka för vallfartens företagande öfvergifvit hus och hem. Men den
nye Tetzel skulle snart få ångra sitt misstag! Tusende skynda till
honom, men hundratusende vända sig med harm bort från honom och
kyrkan.
Den kraftiga protesten var ett ord i sinom tid. Inom fä dagar
var den katolske prestens bref kändt öfver hela Tyskland. Inom några
veckor visste man redan öfverallt, att författaren var en schlesisk kaplan
vid namn Johannes Ronge, att han öppet erkänt sig vara författare
till uppsatsen och, då han vägrat återkalla sina satser, blifvit afsatt
och belagd med kyrkans bann. Få månader derefter begynte redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
