Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom tidningspressen visar oss ett ännu omyndigt folk, som befinner sig
i sin politiska utvecklings första stadium.
Vilja vi söka uttrycket för den vaknande lifaktigheten i
hufrad-stadens andliga sträfvanden, böra vi träda in i studentkretsen, hvarest
på denna tid de unga krafter tumlade om, hvilka under den följande
tiden skulle omdana Norges andliga lif i alla riktningar.
Student-lifvet fick just vid denna tid en så hög betydelse för Norges
kulturutveckling genom att uppställa de två anförarne för rörelsens
tvänne hufvudriktningar, hvilka just år 1830 trädde bestämdt upp
imot hvarandra. Studenten har sin verid midt imellan borgarens
demokratiska kammare och de aristokratiska kretsarnes salonger; han
har i allmänhet fritt tillträde till dessa bägge sällskapsverldar och
hans eget rike gränsar intill dem båda. Derföre får man nästan alltid
se studenterna vid ett hufvudstadsuniversitet söndra sig i olika
riktningar imot dessa tvänne poler; der uppstår ett med det lägre folkets
lif beslägtadt, ofta kraftigt och djerft, men stundom äfven boraeradt
demokratiskt element, och ett mot de högre umgängeskretsarnes lif
riktadt, ofta intelligent och anderikt, men stundom äfven tomt och
andpfattigt aristokratiskt element.
Ett för olika kretsar olika förhållande rådde således mellan
stu-dentlifvet och hufvudstadens matta sällskapslif, der den unge eleganten
ofta fick erfara, att »hans björnklor stucko hål på hans glacéhandskar»
Inom den demokratiska sferfen gällde »patriotismen» som lösen i
politik såväl som i kulturlif, under det att den aristokratiska sidan höjde
»intelligenstens» fana. Och det skall sägas till ära för Norges
universitet, att det räknade dugliga, varmhjertade ynglingar inom båda dessa
riktningar. Men det låg i sakens natur, att det också inom dem båda
förekommo spridda hopar, hos hvilka patriotismen fann sitt egentliga
uttryck vid punschbålens orgier, och hvilka icke egde mera af
intelligensen än det yttre skalet; att, med ett ord, råhetens och tomhetens
dämoner stucko upp sina hufvuden bakom de ungdomliga
riddareskarorna, som rustade sig till kamp. Det var då naturligt att från de
motsatta lägren, hvilka så småningom slöto sig tillsamman, skulle
förnimmas beskyllningar imot den andra sidan, hvilka tiliskrefvo
partiet sjelf de fel, som endast tillhörde partiets utväxter.
Ar 1830 få dessa två partier sina afgjordt såsom sådane
framträdande banérförare, hvilka framkalla striden, i det de i sina
personligheter upptaga tidens vidt kringspridda brännbara ämnen och med
hela nationens bildade del bakom sig, drabba tillsamman i en häftig
kamp, hvilken betecknar hela den nya perioden som en stridstid, i
motsats till den föregående fredliga tiden. Dessa två personligheter
voro Henrik Arnold Weroeland och Johan Sebastian Welhaven,
hvilka båda hade kommit till universitetet år 1825, den förstnämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
