Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frän Christianias, den andre från Bergens lärda skola. Henrik Arnold
Wergeland — hvilkens personlighet vi först måste skildra, då han redan
framträdt i litteraturen innan striden utbröt — var född den 17 Juni
1808 i Christiansand, der hans fader Nicolai Wergeland, författare
till »Mnemosyne» och »Danmarks politiska förbrytelser mot Norge»,
samt riksdagsman för Ejdsvold, då vistades som adjunkt. Fadren
uttalade sig redan tidigt om barnets egendomliga anlag och sonen röjde
äfven tidigt de gåfvor, som naturen med frikostig hand hade strött
kring hans vagga. En vid 13 års ålder författad ryslig riddarehistoria,
»Blodstenen», hvilken blef tryckt och eftertryckt i »Elmqvists
Læse-frugter», der signaturen W—g genom en komisk misstydning blef
tolkad som »Washington Irwing», vittnade visserligen ej om hvad som
sedermera skulle utgå från detta rikt begåfvade inre; men en
omedveten trängtan till produktivitet uttalade sig såväl här, som i de
komedier han skref för att uppfora i hemmet under julhelgen. Förutom
de medfödda anlag han egde att blifva en varm fosterlandsvän, bidrogo
två yttre omständigheter i icke ringa grad att tidigt öppna hans blick
för fäderneslandets behof. Den ena var, att hans far var en af sin
tids varmaste och driftigaste patrioter; den andra, att han uppväxte
på ett ställe i Norge, der han dagligen hade för ögonen det friska
minnet af fosterlandskärlekens nyss vunna seger, i det hans far hade
blifvit pastor i Ejdsvold.
Der, midt i en välmående bygd, bland bönder, som hade stått
omkring norska frihetens vagga, uppfostrad af en fader, som sjelf
hade varit med bland lagstiftame, blef Henrik Wergeland snart
förtrogen med folket och dess angelägenheter. Detta hans uppväxande
bland allmogen bidrog säkert starkt att gifva honom denna’i alla
skiften oföränderliga kärlek till folket, som utgör den skönaste sidan
af Wergelands personlighet, kärnpunkten i hans lif och skaldskap, och
gaf hans väsende denna styrka och detta djup, som var nödvändigt
för en man hvilken, såsom han, ville gå sin väg hänsynslöst rätt fram,
nödvändig för den, hvilken i sednare år kunde säga om sig sjelf, att
han var såsom lejontanden, som växer starkare ju mera den
nedtrampas. Wergeland var en äkta son af det norska folket. Genom
den »harmonia prestabilita», som i detta bamdomslif uppenbarades
och mognade mellan skalden och hans folk, förstod skalden folket
och folket skalden, såsom genom en lycklig instinkt; utan att förstå
mängden af hans dikter, förstod folket hans hjerta, som slog så
trofast för detsamma, likasom den älskade förstår älskaren utan ord.
Wergeland kom till universitetet 1825, började studera teologi
och afslutade dessa studier 1829. — Men under det han läste på sin
examen, se vi honom redan 1827 och de följande åren uppträda som
skald med några farcer, skrifna under signaturen »Siful Sifadda» (hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
