- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
831

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

publikanerens Bibel, Menneskehedens Epos», och säger, att han der
har »framställt sitt inre i dess helhet». — Men hvilket inre!’

Då Wergeland skref det ifrågavarande arbetet, var han 22 år
gammal, jäsande som ett upprördt haf, med en obändig, tygellös
fantasi — hvad under då, att han trodde sig finna hvila för sin vilda
kraft endast genom att störta sig hals öfver hufvud ut i oändligheten?
I den egendomliga dikt, som inleder hans epos, besjunger han också
den svindlande känslan af att »alltet» brusar in på honom och fordrar
att blifva besjunget af honom. Den betydelse poemet har för hans
eget inre lif, angifver han genom det i sanning häpnadsväckande
yttrandet: »Mitt fortsatta sträfvande skall alltså gå ut på, att göra mitt
eget lif till. en så trogen och prosaisk kommentar som möjligt af
poemet». Här hänvisar Wergeland till enheten mellan hans lif och
hans skaldskap, hvilken är så nödvändig att inse för att rätt förstå
hans personlighet. Hade han i detta poem besjungit andens seger
öfver egoismen och det materiella, folkens frihet, kärleken som
verlds-alltets grundprincip — så skulle hans lif visa att han sjelf lefde för
just dessa samma idéer. Vi vilja i korthet betrakta poemets form.

I dess första afdelning, »Skabelsen», rör sig skalden i fantasiens
dimmigaste och mörkaste regioner, — det är mensklighetens fysiska
och andliga daning, som besjunges, såsom orsaken till menniskans
sednare olycka; den Zoroasterska dämonologien ligger till grund för
uppfattningen. Andarae Phuur-Abiriel, den manliga, tviflande,
forskande — och Ohebiel, den qvinliga, troende, älskande anden,
uppträda. Abiriel drifves af sitt tvifvel och sitt forskande att inkarnera
sig i den nyskapade menniskokroppen, som ännu är försänkt i
medvetslös slummer, och den älskande Ohebiel följer honom af längtan
och kärlek, för att trösta honom i hans jordiska fängelse.

Abiriel förlorar som menniska, som man, medvetenheten om sitt
andelif, hvilket blott sväfvar som en dunkel dröm för honom.

Denna på orientaliskt-theosophiska läror baserade fiktion, synes,
enligt skaldens mening, förklara den ständiga dubbelhet, som
uppenbarar sig i menniskans natur: den döda, råa massan, materien, är
upphofvet till allt det låga i menniskonaturen’— den i kroppen
nedstigna anden är menniskans himmelska del. Men just denna eviga
ande har, genom ett förmätet bruk af sina krafter, förvisat sig sjelf
från himlen och sålunda blir Adam ett förnuftigt, men syndigt
väsende; hans tillvaro är en upphöjelse af det djuriska i hans
mensk-lighet, en förnedring af det himmelska, andliga deri. Den ursprungs
liga synden är missbruket af andens, frihet — tviflet. öfver denna
menniskans skapelse, sväfvar, såsom medlare mellan Gud och det
skapade, den himmelske Messias, den eviga verldshistoriska uppenbarelsen
af den gudomliga vilja, som genomgår århundradena.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free