- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
834

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

studentåren hvad man i dagligt tal kallar »umgängesvänner», men en
djupare, på inre öfverensstämmelse och sympati grundad vänskap mellan
så motsatta naturer, kunde icke ega rum. De voro båda varma, hvar
och en på sitt sätt inspirerad för det sanna och sköna, och hos båda
fann denna värme sitt uttryck i skaldskapet, men denned var också
likheten slut.

Wergelands värme var glödande och genomströmmade såsom en
eld allt hvad han företog sig; när denna vulkaniska glöd lyste, var
det med glödens naturliga, dunkelröda låga, djup, men utan ljusets
klarhet; Welhaven derimot förstod att med sin inre värme tända ett
ljus, som klart och genomträngande strålade öfver hvad han dermed
belyste; men det strålade så, att man ofta för ljusets skull icke märkte
den eld, som hade tändt det, och man ansåg honom för kall,
emedan hela hans klara verk genomflöts af en dold och jemnt fördelad
värme. Wergeland förvånar oss, emedan han så djerft spränger alla
skrankor; Welhavens förnämsta styrka som skald, ligger i den
harmoniska jemnvigt, hvarmed alla den diktande fantasiens krafter
omslingra hvarandra; och häraf följde hos honom förmågan att bestämdt
afsöndra de ämnen, hvilka hans skaldegåfva var mägtig af att behandla,
från dem, som voro densamma främmande.

Likasom vi anförde ett yttrande af Wergeland, som gjorde oss
förtrogna med hemligheten af hans skaldelif, kunna vi citera ett dylikt,
långt senare, af Welhaven, hvilket likaså säkert bestämmer hans
ståndpunkt, som det förra Wergelands. »Vid denna tid» (då han blef
medveten om sitt konstnärskall) säger han, »kunde jag skrifva vers med
en i sanning strömmande produktivitet, hvilket kanske en och annan
af mina ungdomsvänner ännu är i stånd att erinra sig. Behofvet att
yttra mig, gaf sig luft, innan jag egentligen hade något att säga. Men
en djupare inre erfarenhet och den mognare sjelfmedvetenheten gaf
mig, jemte idéer, öga för mina anlags gränser och för deras rätta
utvecklingsformer. De poetiska uppgifter, som omedelbart tilltalade
mig, voro just de, hvilka jag med tanken kunde genomtränga och
bringa till verklig afslutning; all annan skaldekonst har jag lenmat
oförsökt och betraktat såsom mig icke vidkommande.»

Denna Welhavens klarsynta sjelfbegränsning, som väl stundom
kan hafva verkat hämmande på hans produktion, gaf honom i den
strid, som begynte, en högst fördelaktig position. Under det att
Wergeland hade bragt i ljuset en mängd omogna ungdomsarbeten, gick
Welhaven framåt endast på den mera enskilda litteraturens mark. i
studentföreningens handskrifna tidning, der han för första gången
drabbade samman med Wergeland.

Betrakta vi nu innehållet af den strid, som uppstod mellan desse
män, fä vi det intryck, att de stridandes ungdomliga obetänksamhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free