Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politisk förening var den naturliga vag, p& hvilken resultaten af det
europeiska kulturlivet nådde upp till Norge, fick W elhavens parti
snart namnet »det danska», ehuruväl detta namn icke noggrannt
an-gifver partiets innersta riktning. Äfven slungade man mot detsamma
beskyllningen för kosmopolitism, hvilket säkerligen berodde på bristande
vilja eller förmåga att fatta den ifrågavarande riktningens innersta
väsende. Det kan visst icke nekas, att det ju innanför den krets, som
slöt sig till Welhaven och hans vänner, fanns en mängd personer, soa
verkligen icke förmådde sätta sökandet efter beröring med det
allmänna kulturlifvet i förbindelse med kärleken till det norska folkets
egen utveckling, personer, för hvilka det utländska var godt, bktt
derföre att det var utländskt, för hvilka intet inhemskt dugde, emedan
det var inhemskt; korteligen — sådana figurer, som Wergeland
skildrade i »Harlekin Virtuos», »Kringla» och flere af sina farcer; men vi
vilja hänföra dem till partiets »svans». I dess medelpunkt rådde styrka
och klarhet i uppfattningen såväl af nationens litterära som af dess
sociala och politiska behof; och just derföre att så många sjelfständiga
förmågor här samlade sig, fick Welhavens personlighet aldrig den
allrådande betydelse på denna sidan, som Weigelands på den motsatta.
Vi behöfva blott erinra om, att partiet räknade bland sina medlemmar
män sådane som P. A. Munch, Sghweigaabd, Sibbebn, Stang,
Bibch-Reiohenwald, Fougstad, och under sednare åren, äfven A. Munch,
P. J. Collett o. fL
Partierna voro bildade — striden bröt lös.
Den yttre anledningen till utbrottet var en obetydlighet
Wergeland vistades hemma på Ejdsvold julen 1831, och kom der att tänka
öfVer ett och annat i studentlifvet, som icke var som det borde vara,
isynnerhet på de osedliga visor, hvilka oftast stodo i samband med
dryckeslagen och åt dessa gåfvo en ännu gröfre karakter, än de ofta nog,
utan detta retmedel, allaredan hade. 1 anledning deraf skickade han
ett 8ändebref till studentföreningen, med uppfordring att låta
epigrammer aflösa dessa sånger, och medsände ett prof på dylika så kallade
»Stumper» till den just då från Joh. L. Heibebgs »Kong Salomon og
Jørgen Hattemager» bekanta melodien: »Ecce qvam bonum». Bland
dessa epigrammer förekommo två, för hvilka Welhaven var skottaflan;
det ena lydde:
»En Flyvetorsk tror sig være Fugl,
Naar over en Sjø den sqvætter,
Welhaven skref et Vers til Jul,
Og tror sig Apolios Fætter.»
Detta följdes af flera dylika, under hvilka Wergeland hade satt
sin signatur: »Siful Sifadda»; och Welhaven, som visserligen icke tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
