Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verk af förräderi mot ett fädernesland, på hvarS fullkomliga utv^eckhng
och storhet det icke rar tillåtet att tvifla. — Författaren blef föremål
för en obetingad fördömelse, stundom äfven för pöbelaktig råhet, alltid
för ett misskännande, mot hvilket han länge hade att kampa, or
också icke med så sorgliga följder, som de för hvilka den motsatta
sidans anförare blef ett offer.
År 1832 skulle en tilldragelse inträffa, som blef af stort
inflytande på skaldens följande lif, i det den gaf de minst ädla af ha»
fiender vapen i händerna, vapen, hvilka kunde synas vara rättfärdig-’
hetens svärd, och som icke blefvo sparade, under det Wergeland
utförde en barnihertighetsgeming. Vi hafva nämnt smutsbladet
»Statsborgeren». Dess redaktör rymde plötsligt, på grund af att han bhivit
dömd ärelös. Wergeland hade alltid i »Statsborgeren» hvars sätt att
gå till väga han likväl ingalunda gillade, sett landets enda
oppositionsorgan; han hade icke så sällan lemnat uppsatser till densamma och
fann det olägligt, att tidningen skulle upphöra, hvarigenom
»Morgenbladet» ensamt blefve herre på platsen. Då infinner sig
»Statsborgerens» förläggare hos honom, klagar öfver redaktörens flykt, sin
fattigdom och omöjligheten att tillfredsställa sina subskribenter, och
den godmodige Wergeland åtager sig redaktionen af de återstående
numren mot löfte om anonymitet Men innan ännu de sista numren
af tidningen voro utkomna, hade hans stil förrådt honom — och ira
var allt förbi! Huru mycket lättare är det icke för det orena att i
veri-dens ögon smutsa till och med det renaste, än för den största renhet
att utplåna en fläck, som en gång funnits! Wergelands
barmhertig-hetsverk riktades, som en förgiftad pil, mot hans eget bröst.
Hans tanke, hvilken han uttalade i en artikel »Om Humanitet»,
var naturligtvis den, att då en ny, renare ande kommer in i bladet,
betyder det gamla vanryktade namnet intet Men verlden sade:
»Statsborgeren är Statsborgeren» — och Wergeland är dess redaktör!» Ja,
det var icke långt ifrån, att man gjorde honom ansvarig för den
förrymde redaktörens ärelösheter.
Den stämning, som vid denna tid beherrskade Wergeland, finner
ett förträffligt uttryck uti hans i »Statsborgeren» införda dikt till
statsrådet Collett:
»Jeg hilser Dig; men et Morads
Mig kalder Slægten nu som før,
Der søger kappende sin Plads
Nu i din Fiendes Dør.
Ja, derfra sprang en Padde plump
Jo engang over dine Been?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
