Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Campbellerne» blef anledningen både till Wergelands lycka och
olycka. Stycket skaffade honom en brud och bragte honom i en
ställning, der han med rätta på sig sjelf kunde tillämpa benämningen »den
fredlöse». För de penningar, han erhöll i honorarium för
»Campbellerne», hade nämligen Wergeland köpt sig ett litet hus och ett stycke
jord utanför Opslo, och han brukade ro öfver till detta landställe
från slottsbryggan i sin egen båt, hvars åror han lemnade in hos en
vid bryggan boende man. Detta blef anledningen till en bekantskap,
som hade vigtiga följder. Tvänne tilldragelser i hans lif härleda sig
omedelbart derifrån. Dottren af denne man, hos hvilken han satte in
årorna, blef bans hustru, och på en öfverfart till sitt lilla landställe
var det, som han, jemte några vänner slogo sig ned i vaktstugan i
slottet, der han komprometterade sig under ett champagnerus och
derigenom gick miste om Nannestads komministerbefattning, som Carl
Johan hade lofvät honom; detta åter hade å ena sidan till följd
författandet af en bland Wergelands vackraste dikter »Smukke Skyer»,
och å den andra, Carl Johans personliga, nådiga löfte om en årlig
pension af 200 Spd. af kungens kassa. Detta blef hans olycka. Utan
att ana något ondt, mottog Wergeland tillbudet, men med det
uttryckliga förbehållet, att han ville godtgöra pensionen genom utgifvandet
af fritt valda arbeten till folkupplysningens befrämjande. Han utgaf
nu bladet »For Arbejdsklassen.»
Wergeland hade nu en gång varit kallad en »Smudsbladsredacteur»,
och då bördan af »Statsborgerens» förut begångna synder blef honom
för tung, och han kröp Ut ur nätet med den dyrköpta erfarenheten,
att en väsentlig del af hans arbete var forspildt, hade han allaredan
blifvit beskylld för »dffall» just af samma personer, som hade dömt
hans redaktionsverksamhet så hårdt. Hvad under då, att man nu, då
han mottog en kunglig pension, om det än var af Carl Johan, hvars
personlighet han alltid hade älskat så högt, utbasunerade, att nu hade
»frihetsmannen» Wergeland blifvit »Hofpensionist» — hvilket var det-*
samma som »Spion», »såld», »fosterlandsförrädare». Tidningarne sloto
sina spalter, Atheneum sina salar för honom. Flera af hans fordna
vänner vände honom ryggen, och han såg sig ännu mera misskänd
och förkastad än någonsin förr; den krets, som hade slutit sig
omkring honom, värnat och beskyddat hans sak med värma, foll ifrån
honom — hvad gagnade det då, att han hade folket bakom sig?
Trädet hade nog rot i folkets mark — men den beskyddande barken
hade blifvit sliten af detsamma.
Men För Wergelands skaldelif bar den förföljelse, som tryckte
hans enskilda lif, gyllene frukter och detta i tvänne riktningar; ty nu,
då hans motståndare trodde sig hafva krossat hans ära som
medborgare, medgaf man långt allmännare än förr hans värde som skald;
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
