- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
857

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett flärdfritt och innehållsrikt företal, hvilket vi särskildt förorda till
allvarlig begrundning af alla dem, som vilja Sveriges ungdom och
Sveriges språk väl; men på hvaije sida möter oss hans säkra och
klara blick för de ungas andliga behof, en lågande nitälskan att af det
slägte, som kommer, bilda ett ännu bättre än det, som går.

»Fosterländsk Läsning» intager, hvad valet af läsestycken
be-träifar, ett mycket högt och i afseende på den formella
behandlingen af språket obestridligen det främsta, rummet bland hittills
utgifna svenska läseböcker.. Der finnes icke ett enda stycke, som ej
är valdt med omsorg, icke en enda rad, som vanpryder sin plats.
Utrymmet tillåter ingen utförlig redogörelse för de särskilda styckena:
det är också alldeles nog att nämna, att de äro hem tade ur de bäste
svenske författare i Sverige och Finland, hvarjämte några goda bitar
ur den isländska eller fornnorska litteraturen (naturligtvis i
öfversätt-ning) meddelas. Vi erinra särskildt om den lilla förtjusande berättelsen
om »Njål och hans söner» (ur den med skäl berömda Njålssagan) — ett
litet mästerstycke i den alldeles icke lätta konsten att öfversätta från
fornisländska till svenska, och i hvilket den kanske mindre goda
åter-gifningen af originalets lagmadr med lagman i st. f. lagkarl, lagkunnig
man, på sin höjd kan betraktas som en liten skönhetsfläck — samt om
de väl valda tänkespråken ur Håvamål, hvilka gerna kunde fått i
sällskap några fler ur samma rika förråd. Vidare förekomma gåtor,
ordspråk, folkvisor, folksagor och barnsagor, sägner om troll och jättar
m. m., allt valdt med omsorg och säker blick och väl egnadt att
väcka och underhålla de ungas intresse och läslust. I afseende på
anordningen af gåtorna och ordspråken vilja vi tillåta oss uttala ett litet
tvifvel om det varit så alldeles nödvändigt att, såsom här skett, fördela
hvardera af de särskilda rubrikerna i så många små flockar på olika
ställen i boken. De förekomma på icke mindre än 5 olika ställen, ehuru
fortlöpande nummerföljd iakttages för hela antalet. Enligt vår mening
är detta lilla förmynderskap öfver barnens enskilda läsning — ty för
läsning i skolan kunna ju åtminstone icke gåtorna och ordspråken vara
beräknade — icke behöfligt. Äfven ett temligen föga försigkommet
barn gör sig snart hemmastadt i en bok, som det tycker om, och
sinnet för ordning och gruppering af hvaije sak torde icke vinna på
en sådan söndersplittring. — I särskilda anmärkningar har utgifvaren
förklarat några mer ovanliga ord, som förekomma i läsestyckena.
Måhända hade det icke skadadt, om dessa förklaringar utsträckts till ett
något större antal ord och uttryck, i synnerhet som boken ju är beräknad
äfven för läsning i hemmet. Sådana ord som substantiven bläddra, fälla,
horfvind, pörte, vätte, verbet ljustra, m. fl. kunna näppeligen anses fullt
begripliga för denna boks läsare, ja det kan hända, att t. o. m. fagerlek,
hamn (foglahamn), logskulle m. fl. d., ehuru så rent svenska som
möjligt och som derföre borde kunna förutsättas vara bekanta för vår
tids ungdom bland de bildade klasserna, skola förefalla mången såsom
främmande och obekanta och derföre i behof af förklaring.

Hvad beträffar ordet stenkaka (s. 135), hvilket likaledes lemnats
utan förklaring, frukta vi, att Hyltén-Cavallius, från hvilkens förtjenstfulla
arbete »Wär end och Wirdarne» det stycke, i hvilket ordet förekommer,
är lånadt, och med honom herr H. begått ett misstag. Vi hafva ej
förut hört några berättelser om att jättarne kunde äta sten. Dessutom
brukas ännu i andra delar af Sverige, särskildt Småland, stinkkaka, ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free