Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstjebna) Sr särskildt märkligt for den qvickhet, hvarmed
författaren tecknar de många olycklige rimmare som den tiden alstrade. Af
andra kände äldre skalder återfinna vi ftfven Lidner, Bellman,
Kellgren och Thorlld (hela den stora polemiken om orimmad vers, som
kulminerar i den senares i ovettets styrka aldrig uppnådda straffsång)
m. fl. Bland mindre bekanta, ja till och med förut, okända nämna vi
Engzell, Clas Horn, Lund, Falén, Adr. Hertzenhjelm, Georg
Adler-sparrb, Paykull och andra, alla lemnande dyrbara bidrag till den
gustavianska vitterhetens rätta begripande. Äfven ett och annat nyare
versifieradt skämt har funnit plats, såsom Wallins och Gravanders
q vicka helsningsepistlar, Tegnérs och Erik Högbergs polemik om den
förres dikt Till min hembygd o. s. v.
Den andra samlingen är egnad åt frihetstidens och det derpå
följande tidehvarfvets »politiska poesi». Det är här alls icke
personligheterna som skrifvit, utan tvärtom innehållet, som utgör det förnämsta.
Också gifva dessa paskill, skämtvisor o. dyl. en ganska roande och
framstående belysning af de historiska tilldragelserna och det allmänna
tänkesättet under dessa tider. Så andas frihetstidens hela bittra
partihat i mössornas och hattarnes nidvisor och epigram, så förtjusningen
öfver Gustafs statskupp i de dikter som tillkommo vid dennas tid, så
slutligen oppositionens häftiga utfall, blandade med den annalkande
revolutionens stora grundsatser, i dem från hans senare år. Bland de
i poetiskt hänseende värderikaste af den gustavianska politiska
vitterhetens alster kan räknas sällskapet Utile Dulcis lyckönskan vid
kröningen 29 maj 1772, hvars af utgifvaren ej namngifne författare var
Gudm. Göran Adlkrbkth. I allmänhet förekomma här ingå
författarenamn för de flesta styckena, emédan utgifvaren, såsom han i förordet
uppger, ej känt dem. Vi kunna lyckligtvis upplysa ett och annat i
detta hänseende. Så är W:s bref till hertigen af Södermanland af
Johan Widén, som fördenskull måste gå i landsflykt; så är vidare
Hans Järta den som diktat tre af de »jakobinska» visorna p. 70—74,
Byxorna, Ständernas morgonböner 1800 samt den skarpa parodien på
Leopolds Det slutande århundradet Hans politiska diktareverksamhet
är den första egentligen framstående af detta slag som vår litteratur
kan uppvisa; och han besitter i hög grad de egenskaper som fordras
för att lyckas i denna, i öfrigt något tvetydiga, art: glänsande
qvickhet, god kännedom om partiernas ställning och åsigter samt mycket
formvälde. Som ett mästerstycke än i dag af fin politisk persifflage
kunna vi ej underlåta att anföra det ypperligt karakteristiska stycket:
lergenboner,
brakade vid riksdagen i Norrköping 1800.
Aristokratens.
Herre, låt mig städse dyrka
Frihet utan skyldighet
Och gif miua lungor styrka,«
När jag skriker: rättighet!
Låt mig få miu bonde pina,
Fast jag talar jemnlikhet;
Styrk ock privilegier mina
Nu och i all evighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>