Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit eu följd af det olyckligt ryktbara »tjenstebetänkandet» från
1750-talet, har ock i väsentlig grad verkat att inom
tjenstemanna-klassen alstra och underhålla traditioner och åsigter, som äro allt
annat än gynsamma för en demokratisk samhällsutveckling. Detta är
i sjelfva verket ett oundvikligt ondt, emedan det i högre eller lägre
grad måste följa med all administration; och vill man vidtaga sådana
förändringar i befordringsväséndet, med hvad dit hör, som ensamma
skulle kunna i detta fall åstadkomma ett annat förhållande, så utsätter
man sig för andra svårigheter, som icke heller iå förbises. Det ratta
synes vara att så mycket som möjligt reducera statstjensternas antal
genom att lemna mer och mer rum åt sjelfstyrelsen. I mån detta
sker skall det menliga politiska inflytandet upphöra, under det man
bibehåller, till fromma för administrationen, de många goda
egenskaper, som i andra hänseenden onekligen fördelaktigt utmärka vår
tjen-stemannaklass.
Huru skulle egentligen ett kristet presterskap kunna vara annat
än af själ och hjerta tiUgifvet demokratien? Läsom urkunderna! —
Imellertid visar beklagligen erfarenheten ett motsatt förhållande, eller
att vårt presterskap, betraktande sig såsom hierarki, föredrager att
gå i flock och farnöte med den verldsliga byråkratien. Mot detta
finnes ingen annan hjelp än utbredandet af sann kristendom inom vår
kristna kyrka, hvilket åter icke skall kunna ske med full framgång
förr än en statskyrka upphört att existera. Mycket är dock redan
vunnet derigenom att statskyrkligheten upphör att vara förtryckande
i dogmatiskt hänseende. Skulle det en gång inträffa, — hvad man
af den religiösa utvecklingen bör hoppas och vänta — att presterna blifva
till sina tänkesätt sannt kristna, kan icke vara något tvifvel om att
demokratien skall uti dem, äfven om de finna skäl att afhålla sig
från direkt deltagande i de politiska angelägenheterna, hafva både
varma vänner och goda rådgifvare.
Återstår att taga i betraktande rikedomen, såsom nuförtiden
vanligen ansedd att vara en naturlig fiende till folkväldets uppkomst och
utveckling. Det kan väl så tyckas och erfarenheten har väl alltför
ofta gifvit exempel derpå, men naturligt är det helt visst icke, att
penningen och arbetet d. v. s. det ackumulerade arbetet och det
verksamma arbetet, resultatet och orsaken, skulle stå i ett slags opposition
mot hvarandra; utan fast hellre att de skulle väl sämjas, framförallt
när kapitalet nyttigt användes och sålunda sjelft kan sägas blifva ett
aktivt arbete. Detta i allmänhet taladt. Vi lemna derhän de
anledningar till missämja mellan arbetare och arbetsgifvare, som kunna
uppkomma rörande arbetslönen. Det är en ekonomisk fråga, som nog
kommer att lösas i samma mån riktiga begrepp rörande kapitalets
och arbetets natur hinna göra sig gällande, och väl äfven i många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
