Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verallt ser man nya gestalter bilda sig, den ena foreteelsen förjagar
den andra, men i sjelfva verket äro de sig alla lika. Allt ilar med
fart mot ett fjerran vinkande mål; men allt försvinner spårlöst, utan
att hinna fram. Så blåser det plötsligt en annan vind, och hela
massan kastar sig öfver på motsatt sida, för att der börja om igen
samma oroliga, ändamålslösa lek!» Slutligen erinrar han sig sina egna
sträfvanden, sina föresatser, sina känslor, sitt öde. — Han gör en
bittert afvärjande åtbörd med handen!
Sålunda lyder refrängen i den teckning af ryska typer och
karakterer, som Turgenjev senast utfört med mästarehand, så
tendenslöst i politiskt och så omedelbart, så okonstladt i estetiskt hänseende,
att de snarare framstå som psykologiska fotografier, hvilka blott
af-speglat sig på en märkvärdigt imottaglig, sympatisk plåt, än som
några i något slags afsigt urvalda och styliserade figurer. Tvifvelsutan
är Ivan Turgenjev, den redan kring Europa bekante ryske natur- och
karaktersskildraren, en poetisk själ, en skald i själ och hjerta, dock
icke, såsom oss synes, i samma mån äfven konstnär, så vidt man med
den sistnämda förstår en skald, som diktar med fullt medvetande om
det sköna såsom absolut idealitet. Turgenjev är, oaktadt den
bildning han genom studier och erfarenhet förvärfvat sig, en
naturdiktare; han är sjelf ännu bunden inom den trollkrets af dunkelt
känslolif, inom hvilket hela hans nation öfver hufvud fortfarande
qvar-står. Stoffet, ämnet uppfyller så hans fantasi, att det ofta icke
lemnar plats öfrig för den konstnärligt ordnande, idealiserande kraften,
hvarigenom de enskilda delarna kunde sammangjutas till en högre enhet,
som gifver en rent mensklig, allmänt giltig bild af lifvet. Såsom
folkvisornas skalder, skildrar han ypperligt situationer, tecknar
lifslef-vande karakterer; men kompositionen är stundom oklar och
ofulländad; det konstnärliga elementet är, såsom sagdt, hos honom ännu
ofullgånget. Turgenjevs diktning gifver bilden af ett rikt landskap,
insvept i solrök eller morgondimma. Man ser tydligt blott de
närmaste föremålen, allt efter som man vandrar fram; men längre bort
förtona sig föremålens konturer, och horisonten bildar rundtomkring
ett mystiskt täckelse, icke ett klart genomskinligt perspektiv.
Turgenjevs estetiska blick begränsas af hans eget folks dimmiga horisont
Men det stoff, som uppfyller Turgenjews skaldefantasi, uppfattar
han, sådant det i sig är, med stor universalitet och skarpsinnighet.
Detta stoff är hans folks egendomliga, ärfda lynne, den ryska
nationalkarakteren i dess närvarande lif och uttryck. Nästan med
lidelse försänker han sig i den barnsliga vekhet, den mildhet,
smidighet och ömhet, hvilka utgöra denna karakters poetiska skatt, det
försoningsljus, som framstråiar ur djupet af folkets själ och sprider
sin skära, melankoliska dag öfver de vilkorliga förhållanden, den ofull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
