Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångenhet sä i sedligt som i socialt hänseende, hvilka fängsla ryska
folket i dunkla, hemska bojor i roten af dess väsende; med bitterhet
varsnar han de missbildningar i nationalkarakteren och nationaltillvaron,
som uppstå af detta inre och yttre fänglif: svårmodet, hopplösheten,
den passiva resignationen, slafviskheten, slöheten, den egoistiska
grymheten, den hlinda sinliga passionen, den ytterliga despotiskheten,
den slappa blaseringen, de högmodiga, fantastiska drömmarna, den
förnedrande resultatlösa verkligheten! Så vandrar han från by till
by, från herregård till herregård, öfver de vida steppema, genom de
susande lindskogarna — af hvilkas bark, som begagnas vid
läderberedningen, den bekanta ryska lukten härleder sig — och aftecknar,
såsom en målare i sin skissbok, alla de honörn mötande gestalterna,
från den usle lifegne fäherden till den i kräslighet och utsväfning
stormande bojaren, som fantiserar om Rysslands, om panslavismens
herravälde öfver den »förderfvade occidenten», under det ha.n sjelf
saknar all sedlig sjelfbeherrskning och de enklaste rättsbegrepp i borgerligt
och politiskt hänseende. För de magtegande kretsame, som ändteligen
befria de lifegne ur aristokratiens våld, men tillika så mycket
starkare binda dem vid sig sjelfva, synas dock Turgenjevs ädelsinnade,
gripande skildringar, genom hvilka ryska litteraturen egentligen gör
sitt sjelfständiga inträde i den allmänna europeiska, anstötliga, och
den fosterländske skalden nödgas ofrivilligt lemna sitt fädernesland!
Han undslipper dock Siberien såsom nationalbelöning for sin kärlek
och sitt snille. Han drager i stallet bort till Vestem och slår sig ned
i södra Tyskland, hvars yppiga löfträdsnatur måhända kärt påminner
honom om lindarna i hans hembygd. Snart ser han kring sig skaror
af landsmän, som nomadiskt befolka, antingen for s. k. studiers
be-drifvande eller rätt och slätt af dagdrifvarlust, de herrliga orterna i
Rheindalen och dess omgifhing, såsom Baden-Baden och Heidelberg.
Han börjar strax att med oförminskad ifver studera dem, och resultatet
af dessa studier är hans näst sista arbete, hans med bitter smärta
utropade: Rök! Han har skådat der, midt i den europeiska vesterns
sköte, representanterna af sitt eget stora fädernesland, af Europas
orientaliska hälft, det yngsta, framskridna Ryssland; han har sett dem
i deras obevakade tillstånd, i all den sjelfbehaglighet och kar
aktersöppenhet, åt hvilka man vanligtvis öfverlemnar sig på resor, och han
har tecknat dem, såsom Dickens sina engelsmän, lefvande med
några drag!
Scenen är Baden-Badens promenader, hoteller och »ryska trädet»
utanför konversationshuset, kring hvilket en del af de ryska
nomadfamiljerna och individerna slå sig ned under musiktimmen. De helsa der
hvarandra med den »högdragna stolthet och säkerhet, som tillkomma
personer, hvilka stå på spetsen af vår tids bildning», vända derpå
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
