- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
899

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvar och en är genomträngd af medvetandet om sin egen storhet, af
vigten af den roll de med all säkerhet skola spela i statens tjenst
Deras förnämhet ger sig luft i deras stela hållning, deras behagligt
nedlåtande småleende, i den frånvarande blicken, i täta, stumma
axelryckningar, i en viss vaggande rörelse hos öfre delen af kroppen, i
sjelfva röstens tonfall. De uttala de alldagliga tyska orden bayrisch
Bier med ett ogement eftertryck och djupsinne. De spela kort med
en högtidlighet, som vore de gudar, ehuru det i ett obevakadt
ögonblick kan hända att någon af dem lättar sitt hjerta med ett ljudeligt:
»Den satan har spader!» De äro på en gång löjliga och öfvermodiga
i sitt väsende, platta och godmodiga i sin konversation, råa och
karak-terslösa i sitt handlingssätt. Några opponera sig, i ord, mot
slaf-emancipationen och dess sociala följder. De ha ingenting imot
framåtskridandet i och för sig, visst icke! »Men alla dessa universitet,
seminarier, folkskolor, edsvurna, advokater, valda tjenstemän, studenter
prestsöner oph små tjenstemän, hvartill skola de val tjena? Behöfver
Ryssland för sin storhet» sitt framåtskridande på civilisationens väg
annat än disciplin? Hvartill tjenar det att göra pöbeln alltför klok,
då i alla fall sanningen och kraften finnas endast hos aristokratien
och armén!» Men denna opposition mot den moderna tsarismens
demokratiska liebhaberier göra de, med all »aktningsvärd fasthet», blott
i principens namn, så att de alltid kunna bevara sin personliga
handlingsfrihet, att ovilkorligt lyda och tjena tsarens befallningar. Andra
återigen hafva valt en motsatt utgångspunkt. »Det går icke numera an,
säga de, att vända fullständigt om. Framåtskridandet är en företeelse
af det offentliga lifvet, det är ett symptom, som icke får lemnas ur
ögonsigte. Det offentliga lifvet är af stor vigt, ty detsamma betingar
folkets utveckling och så att säga fäderneslandets öde!» Denna djupa
uppfattning af framåtskridande och utveckling har det goda med sig,
att den som gjort sig känd för en sådan stickas t. ex. att stilla ett
bonduppror och kan då så mycket mera opåtaldt piska ihjel ett hälft
hundrade bönder. Sålunda sammanträffa de konservativa och de
liberala generalerna med endrägtig slughet och beräkning vid målet —
magten; ty tsaren, från hvilken all god gåfva kommer, är ju sjelf
despot och demokrat på samma gång. För öfrigt roa sig generalernas
fruntimmer i aftoncirklarna med att låta magnetisera kräftor, med
spiritism och spådomskonster, med att höra musikgeniet Kulibin spela
sin enda komposition, en vals, för etthundrasjuttionde gången o. s. v.

Men den originellaste, mest betecknande af de ryska kretsame i
Baden är dock en tredje, representerande det rena framåtskridandet i
Ryssland, den oblandade ryska demokratien. Den kan med ett ord
kallas kaos, ty här löpa alla om hvar^andra i ett vildt idé-tummel, blottadt
på allt positift innehåll, hvarje hållpunkt Blott en dunkel känsla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free