Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land, mitt besynnerliga, kära, usla, dyra fädernesland! Jag har
lem-nat det för att se mig om i verlden, sedan jag i tjugu års tid suttit
fastlast vid det röda bordet, jag har lemnat Ryssland, jag finner här
allt väl, och dock kan jag icke annat än snart återvända.
Trädgårdsjorden är god, men hjortronen trifvas icke på den!
De sista orden, så talande i all sin enkelhet, gifva oss säkerligen
en inblick i den landsflyktige skaldens eget hjerta, i de känslor af
hemlängtan, som gripa honom när han ser sina landsmän, som
stoftmoln för vinden, ånyo jaga bort mot östra horisonten, vid hvilken hans
»besynnerliga, kära, usla, dyra fädernesland» hägrar för hans syn i
jättekonturer.
Af den nationella kritik öfver Ryssland, Turgenjev lemnat i sin
»Rök», finner man, att han icke är en politisk landsflyktig. Han
är, kan man säga, en sedlig, en moralisk sådan, och derföre framstår
ock hans kritik så mycket mera sträng och omfattande, hans
patriotiska sorg så mycket djupare. Han angriper icke något visst
statssystem, vissa politiska åtgärder, som han missbilligar; han framställer
hvarken någon opposition mot tsardömet eller agitation för
konstitu-tionalism eller republikanism. Gamla system kunna öfvergifvas, dåliga
åtgärder kunna återtagas, nya stats- och samhällsformer utvecklas, ofta
nog i en handvändning, på allt detta kan man ju ännu i sjelfva
landsflykten vänta och hoppas; men om en nation saknar all bestämd
karakter, saknar sedligt medvetande och konseqvens, saknar redlighet
och rättrådighet mot sig sjelf och andra, då mörknar horisonten rundt
omkring, då insvepes det närvarande i tjocka dimmor, som i ändlöst
tåg drifva långt in i framtiden, som lofvar nationen och menskligheten
lika liten hugnad som gifvits af det konvulsiviska och slappa,
drömlikt skumma förflutna. Det är ryska nationalkarakterens närvarande
grundlyten, Turgenjev med lidelsefull smärta har framstält till
sjelf-åskådning; det är hela det ryska nationallifvets formlöshet, dess
fantastiska högmod och dess sedliga omogenhet, som frampressat ur hans
bröst det hopplösa, förtviflade utropet: »rök, rök, rök!» hvilket utrop
nu ljuder kring vestra Europa, som i dess dofva återklang i sitt
lyssnande inre återfinner rätta orsaken till sin egen oro, då det blickar
mot sin östra hälft.
Det egendomliga, nästan dämoniska intrycket af alla dessa med så
påtaglig inre sanning och naturfriskhet tecknade gestalter, hvilkas lif
och väsende dock förekomma oss så hemska och främmande, ökas i viss
mån af sjelfva kompositionen i »Rök». De flesta af detalrika figurer,
som här framställas, komma nämligen och gå endast i förbigående,
uppträda blott som flyktiga gäster i Baden-Badens hoteller och alléer,
bortom hvilkas synhåll de fantasmagoriskt upplösa sig. De
uppenbara sig blott ett ögonblick på scenens förgrund och försmälta i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
