Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar, så föres man genom de undersökningar och upptäckter, som i
senaste tid egt rum, tillbaka till en period, för hvilken icke ens ett
hundratusental af år tyckes förslå. Tidsmåttet för mensklighetens
tillvaro på jorden blir, när man vänder tillbaka till de flydda åldrarne,
knappast längre mätbart i år; man måste taga sin tillflykt till
geologiska perioder, och dessa, som vi veta, behandla århundraden och
årtusenden snart sagdt som nollor, så att man vid den räkningen
nästan känner sig gripen af svindel.
De lemningar från stenåldern, som träffas i vårt land, och hvilka
i monumentalt hänseende förnämligast representeras af ättehögarne,
och för öfrigt utgöras af huggna och slipade yxor och mejslar, pilar,
knifvar, lansar och andra redskap af sten, samt nålar och andra
verktyg af lera jemte kärl af bränd lera, tillhöra dock icke de äldsta
bland de inom vår verldsdel funna lemningarne af menniskor. Det ar
fastmera ådagalagdt, att under det geologiska tidskifte, då den
skandinaviska norden var betäckt af ständig is och snö, under den s. k.
»istiden», då inga menniskor eller djur härstädes kunde finna sitt
uppehälle, var likväl det öfriga Europa, ehuru klimatet äfven der var
betydligt oblidare än för närvarande, åtminstone i vissa delar redan
befolkadt
Istiden var en period af lång varaktighet, och den tidsrymd, som
förflutit från istiden till våra dagar, är säkert af mycket stort omfång.
Man kan bedömma detta af de geologiska omhvälfningar, som sedan
den tiden inträdt Under istiden, det vill säga medan landet var
betäckt af ofantliga snömassor, likasom fallet är med Grönland ännu
i dag, var dess belägenhet öfver hafvet sannolikt högre än det
nuvarande; men efter istiden eller mot dess slut sänkte sig landet, så att
hafvet steg minst 500 fot upp öfver detsamma, räknadt från den
nuvarande vattenytan. Dylika oscillationer i jordytan ske dock högst
långsamt, ja, omärkligt. Man anser, att vårt fädernesland för
närva-; rarande är inbegripet i en dylik höjning eller uppstigande ur hafvet,
men densamma är så långsam, att den knappast gör sig märkbar på
ett århundrade. Om den belöpte sig till 2.J fot på århundradet —
och mycket hastigare är den icke — så skulle en höjning eller
sänkning äf 500 fot motsvara en tid af 25,000 år. Nu har landet sedan
istiden jemte nedsänkningen undergått en motsvarande upphöjning —
genom hvilken den nuvarande begränsningen mellan land och haf
inträdt — och således måste nämnde tid fördubblas, för att få ett mått
på den följd af år, som försvunnit sedan »jöklar» eller glacierer i stor
utsträckning betäckte vårt fäderneslands yta. Och minst så långt
tillbaka skulle man således hafva att förlägga menniskans första
uppträdande i Europa. I sjelfva verket har man anledning tro detta gå
ännu längre tillbaka i tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
