Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkningsvärdt nog äro alla sjöbyar från bronsåldern hittills inskränkta
till vestra och mellersta Schweiz, ty i de östra sjöarne, såsom
Bodensjön, hafva inga föremål af metall blifvit upptäckta, utan endast af
sten, ben, lera, trä, hvilket motsvarar den äldsta kulturgraden. Längre
mot vester komma allt talrikare föremål af brons; och slutligen har
Desoe i Neufchatelsjön äfven funnit redskap af jem och mynt,
medaljer af brons och silfver, slagna i Marseille och af grekisk typ,
samt tillhörande den äldsta afdelningen af jemåldem. Men då det
icke är tänkbart, att tvenne folkslag med så olika utrustning som sten
och metall lefvat samtidigt så nära intill hvarandca, kan man af den
anförda omständigheten vara berättigad att draga den slutsatsen, att
pålbyggame i östra Schweiz blifvit långsamt undanträngda af en ny
folkstam, som medfört bronsvapen. Från dessa har den nya kulturen
sedermera småningom utbredt sig öfver den inhemska befolkningen.
Detta bestyrkes ytterligare deraf, att de första bronsvapnen redan
från början hafva uppnått en sådan fullkomlighet och omvexling, att
konsten att arbeta dem tydligen icke kan hafva upprunnit hos
urbefolkningen, ehuru man visserligen äfven bland pålverken finner
gjutformar, och det således är tydligt, att pålbyggarne äfven lärt att gjuta
bronsen. I hvilket fall som helst måste imellertid utvecklingen från
det lägre till det högre kulturtillståndet hafva fortskridit ganska
långsamt.
Att imellertid en viss handelsförbindelse måtte hafva egt rum till
och med under stenåldern, synes af flera skäl troligt. Bland
stenvap-nen finner man sålunda redskap af en stenart, som knappast är
känd annat än från orienten. De befintliga husdjurs- och
sädes-artema torde äfven vara införda österifrån.
De djurlemningar, som erhållits från pålbyggnadema, äro ganska
talrika. Af vilda däggdjur och husdjur hafva erhållits icke mindre än
trettiosex arter och af foglar tjugo arter. Största antalet af djur
har användts till föda, hvilket synes deraf, att benen äro splittrade
för erhållande af märg, alldeles som förhållandet är i de danska
snäckbankame. Dessutom gäller som allmän regel, att isynnerhet de
fasta och täta benen äro bäst bibehållna, hvartill höra underkäkar
och tänder. De mera broskartadé eller lösare delame af skelettet
hafva, såsom professor Steenstbup visat for Kjökkenmöddingerne,
blifvit afgnagda af hundame.
Alla djurarter, som blifvit funna i sjöbyarne, lefva ännu i Europa,
med undantag af uroxen. För öfrigt träffas lemningar af hjort, rådjur,
elg, stenbock, bisonoxe, svin, get, häst, ekorre, hund, varg med flera,
och af foglar svan, gås och and m. m. Man har uppmärksammat, att
antalet af husdjur är större i lemningarne från bronsåldern än från
stenåldern, hvilket äfven anger ett framsteg i kultur. Räfven var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
