- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
992

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»många vänner». Den fördragsamhet Gervinns l) sist och slutligen låter
vederfaras dem, hvilka hafva ett behof att höra och idka den i hans
tycke underordnade rena instrumentalmusiken, torde näppeligen kunra
undvaras af dem, hvilka svärma för Händel och Bach, för Grann och
Cherubini, för Pergolere och Palestrina, jemte det andra konstarters
betydenhet ej heller kan mätas efter beloppet af de individer, hvilka
icke blott med läpparna bekänna sig till dem.

Naturligtvis kan en så sakkunnig och musikälskande man son
Gervinus med sin ifrågavarande bok icke tåga i häraad imot
instre-mentalmusiken. Hans mening är endast den, att beröfva henne det
anspråksfulla ställning, dit hon af berusade entusiaster och ensidige
systemspinnare blifvit upphöjd. Genom sin framställning vill han
bevisa, att instrumentalmusiken icke är den sanna musiken, och det
antyddes redan, hvad han anser utgöra tonkonstens egontliga
uppenbarelse. Någon förtrogenhet med konsten öfverhufvud kommer oss likväl
att misstänka, huruvida det kan vara riktigt och lämpligt, att ställa
en sådan fråga alternativt, såsom Gervinus gjort det Hvart komme
man väl med måleriet, om man ville utreda, huruvida detta framstode
uti sitt egentliga väsende såsom behandlade kyrkliga ämnen, eller
såsom historieporträtt, landskap, genre m. m.? I alla dessa olika grenar
är måleriet städse en och samma konst, deruti snillet utmärker sig.
medan stymparen försyndar sig lika lätt imot dem alla. Det kan
näppeligen vara förmätet, att anse tonkonsten vara en och närvarande
med hela sitt väsende i både vokal- och instrumentalmusiken.

Om det är obefogadt — och deruti måste man hålla med
Gervinus — att uti instrumentalmusiken allena vilja erkänna den verkliga
tonkonsten 2); så är det ej mindre ensidigt att dela hans
åskådningssätt. Han sjelf kan icke, undgå att under loppet af sin framställning
bereda sådant, på grund hvaraf de begge yttringarna af tonkonsten
måste betraktas såsom jembördiga.

Visserligen är det ett nog långt syndaregister, Gervinus upprättar,
närmast för att åskådliggöra instrumentalmusikens underlägsenhet och
benägenhet till förfall. Imellertid är det visst icke han, som skulle
behöfva påminna om alla de snedsprång och villovägar, hvartill
yokal-musiken under alla stadier af sin utveckling likaledes gjort sig skyldig-).

’) Händel u. Shakespeare pp. 158, 178.

2) Det är otvifvelaktigt alldeles förfeladt att vilja se instrumentalmnsikens företräde
nti hennes oberoende från text och poesi öfverhufVud. Om vokalmusiken finge anses såsom
uuderlägscn pft grand af de m&nga »lån», hon måste taga för sin subsistens, hnra komme
det d& att gå med måleri och skulptur, hvilka sannerligen icke förskonas från »lån» och
det oaktadt af estetici med samma betraktelsesätt ställas ofrer arkitekturen, som skapsr
mera än hon lånar ?

2) Sådant kan näppeligeu uppvisas på ett mera övertygande satt än det sker å pp.
60—80, 89 m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free