Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ypperste bland tonsättarne. Under impulsen af den geniale Chopdt
hafva, visserligen närmast för pianot, valsen, mamrkan och polonäse*
blifvit förvärfvade åt den konstnärliga instrumentalkompositionen samt
torde icke förblifva utan inverkan på dess framtida fortbildning såsom
ensemblemusik. Helt nyligen har ock den riktbegåfvade artisten och
tonsättaren Anton Rubinstein försökt, att uti serier af — likaledes
för pianot afsedda — nationaldamer uppställa ett modernt motstycke
till de af sjelfve Handel så mycket kultiverade och för
instrumental-musiken så betydande »suitema»’). Ehuru det för närvarande ännu
icke kan med visshet beräknas, torde det stå dock vara sannolikt att
dessa nya anslutningar till dansen komma att medverka Jtill en
framgångsrik nygestaltning af den sjelfständiga instrumentalkompositionen. Ty
såsom vokalmusiken så ofta blifvit uppfriskad och främjad till vidare
utbildning genom folkvisan, borde instrumentalmusiken blifva- delaktig af
samma fördel genom folkdansen.
Den ställning, instrumentalmusiken intager till dansen, är särdeles
lämplig för att visa denna gren af tonkonsten i dess sjelfständiga
betydelse. Det inses lätt, att en menuett i en symfoni, en rondo, en
sonat, en Beethovens sorgmarsch, en orkesterbolero af Glinka, en vals
eller mazurka af Chopin, en czardas eller lesghinka af Rubinstein
aldrig åsyfta, att hos åhöraren framkalla ett intryck, hvarigenom han
i sin fantasi skulle konstruera en till det motsvarande stycket passande
dans- eller rörelsebild. Fullkomligt obekant med menuetten såsom
dans — oeh detsamma gäller om de öfriga hithörande
kompositions-formerna — kan man blifva delaktig af all den musiknjutning, ett
sådant tonstycke förmår bereda Den rikhaltighet i melodi och
modulation, en Haydn allena — för att icke tala om de öfriga mästarne
i orkester-, ensemble- och pianosatsen — utvecklar i någon del af
en symfoni eller öfriga kammarmusikformer,, äro i sig sjelf ett
föremål för musikalisk konstuppfattning. Grundmotivet och dess olika
gestaltningar, dess gömmande och framläggande, dess transposition
och sammandragning, — med ett ord, allt det, som kompositören
inom den af honom valda formen åstadkommer med den förmedelst
inspirationen uppfunna tonförbindelsen, detta utgör sjelfva det
konstnärliga i en sådan tonskapelse. Att så verkligen är fallet, intygas
enklast af förhållandet hos den ifrågavarande kompositionsartens
»sångbara» del, hvilken, om äfven hvilande på ett rent sångmotiv, 1
1) Den moderna dansen har redan fore Chopin blifvit af C. M. v. Weber oeh Fl.
Schtjbkrt begagnad for instrnmentalkompositionen; och äfven fore Rnbinstein har denne
ntmärkte landsman M. Glinka, Rysslands genialaste tondiktare, direkt anlitat
nationaldanser, b&de ryska och spanska, till storartade orkesterkompositioner, hvilka i en ieke si
aflägsen framtid torde komma atf ställas vid sidan af det bästa, den stora ensemblemusiken
har att erbjnda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
